Jag sänder er en liten hälsning tillsammans med detta skönt blommande pausträd som finns vid min husknut. Jag stiger ner i skuggan och in i det fördolda för ett para dagar – internet hugger mig i hasorna och är svekfullt och opålitligt "som aldrig det” och dessutom har jag händerna alltför fulla för att hinna komma med något som kunde vara till glädje här.
Vidimo se! Vi ses!
En pausblomma är alltid en glädje 🙂
”Ja” tiger jag här bland pausträdets grenar. (fortsatt dåligt internet, mera trivialt uttryckt)