Nätter och dagar

Vi har haft några svåra dagar och nätter igen, Londi och jag, med komplikationer i anslutning till operationen och andra sjukdomar och pinor. På nätterna ligger jag på helspänn i mörkret och lyssnar efter kräkljud och flämtningar och Londi flyttar sig än hit än dit, så det blir blodspår här och där. På dagarna stretar jag iväg till arbetet och river av mina lektioner liksom i flykten, men med dödsföraktande energi. Ibland vakar någon över Londi här hemma medan jag är iväg, ibland inte. Vi går våra små rundor här runt kvarteret och i parken, en kvart då, tjugo minuter då. Londi verkar oftast obekymrad när vi är ute – hon luktar på det ena eller andra och försöker då och då snappa åt sig en brödbit, men då är jag där som en hök. Själv går jag mest i ett slags koma, fast ibland tittar jag ut ur min tunnel och ser något spännande. Härom dagen såg jag några av dessa supersmarta kajor experimentera med valnötsknäckande. De hämtade nötter på marken och flög strax upp på ett tak och sedan snarare kastade än släppte de ner nötterna på trottoaren under sig. Och så pilade de ner och plockade upp nötbitarna under mycket skrik och skrän. En extra akrobatisk kaja knäppte fast fötterna kring en telefontråd och hängde sig upp och ner från tråden med en nöt i näbben. Innan den släppte näbbgreppet gungade den ett tag utmanande hit och dit. Och så: päng, knäck! Elegant singlade mästerkajan efter och nöp åt sig några nötbitar. Det kan inte vara många som får uppleva något sådant, tänkte jag.