Ett levande kvarter

Hit har jag nog aldrig fört er och det beror på att jag sällan varit här, även om de här husen inte ligger mer än knappt tio minuter från min dörr. Förklaringen är enkel: Första året gick jag hit några gånger med Londi, men vid varje tillfälle blev vi bortjagade av stora vilda hundar, så jag gav upp den promenadriktningen. Sedan hände det saker i området och det leriga fältet framför de här lantliga huslängorna förvandlades till en breddning av en bilväg och till rader av nya parkeringsplatser. Härom dagen när Londi och jag gick förbi området, blev jag lite nyfiken på hur det kunde vara med de här gammaldags byhusen efter vägbygget, så vi svängde in, trots att jag kände en lätt oro för att möta de där vilda hundarna. Vi gick inte alldeles intill husen utan vi höll oss på en trottoarstrimma mellan parkeringsplatserna och den breddade vägen. Det som slog mig först var att det syntes människor överallt och att de var i alla åldrar, gärna tillsammans. Barn lekte, kvinnor hängde tvätt, män sågade ved och luften var fylld av röster. Jag förstod att det måste vara en zigensk bosättning. Hudfärgen, klädseln, åldersblandningen, gemenskapen, de gammaldags sysslorna, det öppna livet ut mot gatan. I ett skjulaktigt hus verkade några män ha ett slags verkstad som också var en bar. Jag kunde inte låta bli att känna en längtan till andra tider, till tider som gått. Det kändes eller känns som om det är det här bylivet som är mitt ursprung.

Jag tog bara väldigt försiktiga bilder, så ni ser bara lite av det jag beskriver i texten.

7 tankar om “Ett levande kvarter

  1. Tack, Marlena! Jag vet inget om bilägandet, men jag gissar att det till stor del är andra än de som bor i de här längorna som äger bilarna. Det finns till exempel ett stort modernt hyreshus strax intill. Kanske bor många av bilägarna där.

  2. Ha ha, vad ni tassar runt bilarna båda två. Vad skulle det vara för underligt med dem?

  3. Bodil, min tanke var denna: du beskriver en ”zigensk bosättning”. Och eftersom fordonet – förr häst och vagn, numera bilen – är en så viktig sak i den romska kulturen skulle jag finna det absolut naturligt om bilarna också delvis var deras. Jag undrar om det fanns något sådant inbäddat i Malous fråga. Men eftersom både hennes fråga och ditt svar vad unflyende skrev jag min nattliga kommentar. Inget illa ment. God arbetsvecka!

  4. Jag fattar, fast mitt svar var inte undflyende utan ett försök att svara utan att hitta på något. Det vanligaste fordon jag ser zigenare ha här är egentligen cyklar eller små handkärror. Jag är alltså mycket osäker på vems bilarna där är.

Kommentera