Ute ur tunneln

Vi är ute ur tunneln, tillbaka i världen, Londi och jag, efter långa svåra nätter och dagar. Såret är läkt, hoppas jag i alla fall. Londi nosar som vanligt i buskarna och som vanligt, åtminstone nu på senare år, vill hon bestämma sträckningen för våra promenadvägar. Hon vet ju vart alla vägar leder och vad som finns utmed dem. Ibland får hon bestämma.

Jag känner mig kanske inte lika hemma som Londi verkar göra i detta ”tillbaka”, det är som om livet brutits av under de här långa oroliga nätterna och detta ”på andra sidan tunneln” är ett annat liv, som jag först måste bekanta mig med innan jag vet hur det är att leva det. Jag ser och känner att vi har vackra ljumma höstdagar, några av träden har fått lite guld i håret, men de flesta är ännu skönt gröna. Då och då knäcker jag en valnöt under skon och ibland lirkar jag loss en druva ur någon trädgårds överflöd. Det får man förstås inte, men som barn har jag pallat både äpplen och päron…

7 tankar om “Ute ur tunneln

Kommentera