Som jag skrev i gårdagens inlägg, så var vi ganska sorglösa vad gäller sökandet efter natthärbärge i Trieste, natthärbärge för två damer och en hund. Trots att en stor del av kvällen redan gått när vi kom till staden, släppte vi snabbt letandet och slog oss ner vid ett bord om hörde till en restaurang strax intill Piazza Venezia. Vi åt och drack och pratade om våra istriska upplevelser. Värdfolket var trevligt, så plötsligt fick jag för mig att fråga om de möjligen hade ett rum att hyra. Det hade de inte men, ”un signore” tre trappor upp i huset, kunde kanske ha något. Restaurangägaren ringde dit upp och lät oss sedan veta att herrn däruppe var lite tveksam mot detta att ta emot en hund i sina rum. Han ville titta på Londi först. Strax kom en leende man i femtioårsåldern ner till restaurangen. Han hälsade, tittade på Londi och accepterade henne utan minsta tvekan. Som nästa steg följde jag med honom upp för att titta på rummet. Jag sa något om att jag bor i Zagreb och det tyckte han om att höra, så han öppnade en flaska rakija och hällde upp i en sådan där liten karaff åt mig. Han berättade att han var montenegrinsk serb och han hade två barn som han tog hand om själv. Jag drack ur, tittade på det magnifika jätterummet med en underbar originell parkett och vackra träbalkar i det höga taket. Priset var överraskande lågt och jag slog förstås till och gick ner för att meddela mina reskamrater och ta upp passen. När jag kom upp igen bjöds jag på en rejäl rakija till, så jag var lite lummig när jag kom tillbaka till restaurangen. Sedan tog staden oss på kvällspromenad till Canal Grande (som jag visade för er igår). Vi somnade utmattade i vårt stora luftiga rum och sov gott ända till morgonen. När jag slog upp fönstret såg jag ut över Piazza Venzia och vidare mot hamnen och havet åt det ena hållet:
I en annan riktning kunde jag se djupt in i Via Diaz som för ända fram till den enorma Piazza dell’Unità.
Snett emot oss, alldeles nära, hade vi Museo Revoltella (Galleria d’arte moderna).
Och på denna magifika byggnads tak står slanka marmorgestalter och blickar ut över staden, havet och himlens blåa.
