En fotbollsmatch?

Igår kväll spelades en fotbollsmatch mellan Serbien och Kroatien här på Maksimirstadion. Redan veckor innan hade en obehaglig aggressiv stämning byggts upp och en del av mina vänner lämnade staden inför matchen. Jag hoppades att kroaterna skulle vinna för att jag trodde att det kunde urarta till våld om serberna vann här i Zagreb. Bara därför, i övrigt var det mig ”wurscht” vem som vann.

När Londi och jag gick vår eftermiddagspromenad såg vi mängder av ”fans” susa omkring vrålande och stönande från flaggprydda bilar. Jag bestämde mig för att inte ta några bilder, men så tog jag ändå till sist några på ett gäng kroater som kommit hit från München för att se och skrika. Här återvänder några av dem till bilen efter att ha kissat på trädstammarna vid vägkanten bakom besinmacken.

Under kvällen hörde jag brölandet från baren mitt emot blandade med ylandet från polissirenerna som dök upp och försvann.

Här är ett utdrag från BBC:s rapport om ”evenemanget”:

The Serbian national anthem was booed at the start of the game, and the home fans in Zagreb continued with abusive chants against their fierce rivals.

At one stage a chorus of "Kill a Serb" echoed round the stadium. Serbian supporters were barred from attending the match

Och här är en länk till hela.

Ganska många känner sorg inför detta att hatet är så levande, men långt ifrån alla. Och jag ser folk svänga flaggor idag också med rödbrusiga ansikten över rutiga tröjor.

7 kommentarer till “En fotbollsmatch?”

  1. Att bua åt ett annat lands nationalsång är så lågt att det inte går att beskriva. Och korkat. Men de korkade skulle väl finnas i Belgrad också, om matchen spelades där (omvända förhållanden alltså). De idioterna som buade och uppträdde nationalistiskt (utöver ett naturligt hejande på det egna landets lag)är fega idioter. Hoppas att det skrivs i de kroatiska tidningarna. Hoppas att det kroatiska landslagets ledning gav idioterna en verbal spottloska i ansiktet. Detta är ett ypperligt tillfälle att visa på den självgoda nationalismens urbota dumhet. Hoppas att kroatisk media utnyttjade tillfället.

  2. Jo, fast jag undrar hur mycket media här kommer att göra åt saken. Och ja – i september (jag tror i alla fall att det är då), när kroater och serber kommer att spela i Belgrad blir det sannolikt inte heller något vidare. Detta är mycket sorgligt.

  3. Det är väl likadant i Sverige. Och rasistiska tillmälen mot motståndare verkar ju numera vara mer regel än undantag.

  4. Ja, jag får hålla med Gabriella Björnstrand,korkade och ohyfsade fotbollsfans är ju ingen nyhet, finns överallt (liksom motsatsen, förstås). Ett fotbollsstadion verkar vara vulgaritetens tempel. Måste vara tråkigt för den anständiga fotbollspubliken att alltid behöva dras med dem. Tänk om den teaterintresserade publiken alltid tvingades stå ut med primitiva och vulgära yttringar från en del av publiken.

  5. Jag vet inget om hur det brukar vara på och omkring sådana här fotbollsmatcher och jag vet egentligen också för lite om hur det är här på djupet när det gäller förhållandet mellan serber och kroater, men genom dem jag har pratat med och genom vad jag har läst här och där och lite genom det jag har sett, så tror jag inte att det är likadant i Sverige. Jag tror att det som hände här var att de där stämningarna spred sig en bit utanför vanliga huligankretsar. Och det fanns inga serber här, i alla fall inga som visade öppet att de var serber och bland halvserbiska vänner här upplevde jag en stark känsla av förstämning, ja, nästan hemlöshet. Ja, naturligtvis har det med kriget att göra, men det gör det inte mindre sorgligt.

    Och jag kan tillägga att jag under de få dagar om året som jag är i Ljubljana eller Trieste ser många fler serbiskregistrerade bilar än jag gör här under resten av året. Och Zagreb är närmare Serbien än både Ljubljana och Trieste, så det är inte det.

    En sak till: Kroaterna vann, vem vet hur det hade sett ut om de förlorat. När de här lagen sedan ska spela i Belgrad tror jag att det är viktigt att serberna vinner. På det viset blir risken för våld mindre.

  6. Men det jag menade var snarare att kriget är en förklaring som inte räcker – eftersom det ”krigas” även här, och i London, och i andra städer – utan krig. Die verhältnisse, ach, die verhältnisse!

    ”Denn für dieses Leben
    ist der Mensch nicht gut genug
    darum haut ihn eben
    ruhig auf den Hut.” (BB)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *