Snö, snö, snö

I två dagar har det fallit nästan obegripliga snömassor här, men eftersom temperaturen flackar runt nollan svajar hela det mäktiga snöbygget på en tunn tråd. Snön faller igenom sig själv.

I förrgår morse var det svårt att ta sig fram här i kvarteren. Londi och jag stretade fram och tillbaka i hjulspåren framför de gamla ”östtyska garagen” alltmedan snöytan sakta höjdes.

Igår avstannade spårvagnstrafiken på flera linjer och jag fick gå större delen av vägen hem från ”fakulteten”. Det var en märklig upplevelse, plötsligt hade nya gångvägar uppstått mellan spårvagnsspåren utmed Vukovarska. Långa rader av människor strävade fram, många med paraplyerna i högsta hugg, så jag fick ducka lite ibland.

På parkeringsplatsen utanför mitt hus här hemma på Hvarska stod rader av tjocka vita kuddar. De flesta som bor här hade valt eller tvingats att lämna bilarna hemma.

Igår kväll tog jag med mig Londi på en promenad österut längs Vukovarska. Jag ville se vart spårvagnarna hade tagit vägen. Så fort vi kom ut på den framskottade gången som följer den stora genomfartsleden, såg vi den första spårvagnen och strax bakom den ytterligare nio. De stod där alla med snömössor och såg underliga ut. Inne i dem var det mörkt, men jag såg människor i ett par av dem. De satt och såg väntande ut, men utan otålighet.

Jag tittade noga på alla vagnarna som om det var viktigt att få en överblick över den vagnpark som forslar människor ut mot Savišće och Žitnjak.