Nu går sommaren mot sitt slut här i Zagreb också. Ja, det kan säkert vara över 20° om dagarna både en och två veckor till, men morgnarna andas höstlig svalka och solen står lägre. Visst kommer vi att kunna sitta i uteserveringarna ännu någon månad, kanske långt in i november, det beror på varifrån vindarna blåser, men det är inte sommar längre.
Jag kastar en blick tillbaka på den svenska delen av min sommar eller närmare bestämt på Varbergsdelen av den. Det föll en del regn, men kvar i minnet och på bilderna finns nästan bara solskensdagar, ingen hetta men värme.
Se här en måltidsbild från Höbacken:
Och här är havet vid Lilla Apelviken:
Höbacken igen, liten kräftfest i aftonsolen i juli månad:
°°
PS I Salongen finns en ny text. (Ja, jag vet att jag har lagt bilden där på sidan – väntar på hjälp.)
Havskräftor är bäst!
Helt ljuvliga sommarbilder och dessutom ser Lilla Apelviken exakt ut som min favoritstrand vid Vättern.
Var ärliga nu. Vid vilken ålder lärde ni er äta kräftor, på riktigt alltså? Jag är fortfarande inte helt övertygad om att jag vet hur man gör. Jag tror jag lämnade kräftans vänkrets förför länge sen. Är det inte i tjugoåren, snarare än tidiga barndomen? Sug huvudet. Undvik den svarta strängen. Knäck klorna med tänderna om du är karl. Stjärten är godast.
Gunnar, bra att veta till nästa sommar.
Du gör fel Gunnar! Det är inte huvudet man suger utan mittpartiet på undersidan, det med alla småbenen. Jag kan allt om kräftätning och fångst av kräftor, dvs. insjökräftor. Är expert sedan 4 års ålder och uppfödd på svenska flodkräftor! Trots mitt kön använde även jag tänderna förr i tiden. Numera tager jag det mera varligt därvidlag. Havskräftor är också goda att förtära, men i det sammanhanget är jag ingen expert. Även krabba är mums.