Lite slarvigt sa jag härom dagen att Treuchtlingen skulle ligga i Schwaben. Det var nästan rätt men inte helt. Treuchtlingen ligger i Mittelfranken, ganska nära gränsen till Schwaben i väster, om det nu finns några gränser att tala om här. Språkligt ligger Treuchtlingen i en ”trestamshörna”:
Treuchtlingen liegt in einem Gebiet, in dem sich fränkische und bairische Dialektmerkmale mischen. Westlich von Treuchtlingen begegnen die fränkischen und bairischen Mundarten zudem dem Schwäbischen, weshalb auch oft vom "Dreistammesecke" die Rede ist.
I alla fall var detta platsen för en av Londis och mina övernattningar under vår färd från Sverige till Kroatien den här sommaren. Vi kom hit efter en intensiv resedag på 11,5 timmar med startpunkt i Lübeck. I min lakoniska resedagbok kan man läsa de här anteckningarna:
kväll i Treuchtlingen, promenad + bruschetta och öl hos byns italienare, skön luft, varmt men ändå friskt
18.8 fint rum med balkong (45 euro inklusive hund och frukost), omöjlig ”barnpersonal”, men snälla, ingen väckning, sen frukost, men OK, liten morgonpromenad i den stilla byn/småstaden
Här har vi Londi på vår eleganta lilla balkong:
En blick åt ena hållet:
Och en åt andra hållet:
Nu har jag läst att Gottfreid Heinrich Graf zu Pappenheim (1594-1632) är en av den lilla stadens söner. Ja, Pappenheim var general under Wallenstein under Trettioåriga kriget. Och det är om ryttarna i Pappenheims regemente man brukar säga: ”Jag känner mina Pappenheimare.”
≈≈
PS Salongen har återfunnit sin vanliga rytm.
Trevligt med de där husen som har mänskliga dimensioner. Påminner lite om en gata i Linköping, där jag bodde – länge sen.
Uttrycket om Pappenheimare kände jag till, men inte varifrån Pappenheim kom. I går kollade jag in den lilla orten Schmalkalden och det visade sig att J.C.F. Haeffner, svensk hovkapellmästare och grundare av nordiska studentsången växte upp på denna ort.
Här en wikipedialänk som talar dels om Schwaben som ett av Bayerns regeringsområden, dels som historisk region och språkområde. Den sommarmånad jag tillbringade där på femtiotalet var i en mindre by i Württemberg inte så långt från Stuttgart. Lokalbefolkningen talade Schwäbisch. Familjen jag bodde hos talade dock lite mer högtyska – i alla fall med mig, men jag snappade så pass mycket Schwäbisch att jag förstod en hel del.
Rättelse: Här en wikipedialänk
Ja, ”Schwaben” är väl ett geografiskt rätt oprecist begrepp och adjektivet ”schwäbisch””. Tänk bara på ”Donauschwäbisch”, där ”schwäbisch” väl ofta närmast betyder ”tysk”. Med Herta Müllers Nobelpris blev lite fler än tidigare medvetna om att det finns något som kallas ”Donauschwäbisch”…
Kan man inte kalla dialekten för das Schwäbische (= svabiskan eller sväbiskan?)? Eller är det alltid ett adjektiv?
Begreppet Donauschwäbisch var jag inte medveten om.