Nu när vi fått några svalare dagar kan Londi ta ut svängarna bättre när hon rullar sig i gräset, som faktiskt har blivit lite grönare igen.
Jag testar några kroatiska hundkommandon på henne:
Sijedi!
Lezi!
Och här är en liten sammanställning:
dođi=kom
čekaj=vänta
sijedi=sitt
lezi=ligg
dole=vila
pusti=spotta (loss)
mir=lugn
brzo=fort
polako=sakta
Åh, tack! Nu kan jag tala med min man på kroatiska också. 😉
Aha,
nu vet jag vad jag ska ta med mig till Kroatien nästa gång.
Lezi, mir, polako : )
Till Londi behövs väl främst ”dođi” – när hon försvinner i buskarna på jakt efter bröd eller annat ätbart – eller pusti – när hon redan hunnit stoppa i sig det där okända ätbara. Och möjligen ”brzo” när vi ska ta oss över något övergångsställe.
Javisst, det kan jag förstå. Mina tre utvalda ord var ju inte heller tänkta för Londi. Eller någon annan hund för den delen…
Razumijem.
Nu bröt mitt fotoprogram ihop, så det här blir väl de sista bilderna på ett tag. Om jag inte lyckas ta några halvdanheter med telefonen.
Raskolnikov också! För mig är det dags att skaffa ett fotoprogram. Perhaps.
Fin lektion. Min hund skulle definitivt behöva lära sig framför allt ”pusti”…. (allt som kan vara ätbart måste alltid utforskas- ibland blir det inte alls bra efteråt….)
Folke skulle definitivt behöva lite ”pusti”. Allt vandrar in i munnen just nu… 😉
(Jag gillar också hur ”pusti” låta. Det får mig tänka på ”pusten” och det verkar ju hänga ihop på något sätt.)