Igår var vi i Bregana (fast egentligen heter det ”på Bregana”) igen.
Får jag bjuda er på några bilder från detta skönas monotoni? Det är först i upprepningen som man förstår Breganas innersta lockelser. Vi gör egentligen alltid samma saker, fast på olika sätt och med olika accenter. Numera får vi alltid bjuda in Chiara till oss (ägaren har slutat grymta), så hon och Londi leker lite bland buskarna och sedan vilar de i skuggan någonstans. Och så leker de lite igen, ja, och så vilar de.
Sonja och jag pratar och läser och solar benen lite grann. Den här dagen ägnar vi också åt en översättning som Sonja håller på med. Vi tänker och prövar och skrattar. Och så äter vi lite frukt och färskost i sur grädde.
Flera gånger under dagen går vi ner till floden alla fyra. Vattnet har stigit efter några skyfall och hundarna kan simma på allvar den här gången.
Vi går den vanliga vägen utmed Sonjas ägor förbi den gamla fabriken från jugoslavisk tid som befinner sig i ett stillsamt förfall. ”Först började den röda stjärnan på taket hänga snett och så en natt föll den till marken.”
Hundarna springer hit och dit och nosar och ibland tar de ett dopp.
Vi går förbi flera gårdar och folk kommer ut och pratar med oss vid staketen. Det är en mjuk kväll och vi får höra många historier och olycka och lycka. Jag får två äktenskapsanbud längs vägen. Den ena bonden har rätt stora marker, men lite för få tänder…
Så underbart roligt att läsa din dagbok och vilka härliga bilder!
Här uppe i norr har en veckas solsken förbytts i regn och gråväder. Myggen trivs.
Åh, vilka fina foton- och jag blir så glad över att se de lyckliga hundarna. Underbara dagar….
Ta en bonde med bra tänder. You could make a difference ; )
Tänder går att att skaffa sig.Fast det kanske är en så bra början att börja utan. Vad hundarna har det bra!Kul att se dig också. Jag har kommit hem från Pisa / Lecce (+40 grader)och får inte klagar på regn och kyla här. Jag har fått mina ögonblick i solen.Jag ska berätta om hur jag blev uppraggad ( min dotter var med och använde det uttrycket)i en toakö på kinarestaurang här hemma.
Tack för trevliga kommentarer här! Om några dagar ska Londi och jag försöka ”kraxla” oss upp norrut, så Bregana får vi inte se förrän i augusti. Jag ska fundera över det här med bönder och tänder. Och Vanja, maila mig om uppraggningen!