Årets rundhet och klarbärets

Jag tänker på årets rundhet och på hur det här året verkar ha gått fortare än det föregående, särskilt denna den allra vackraste delen. Lindarnas blomning dränkte mig snabbare och nu står jag plötsligt mitt inne i klarbärets tid igen – fast lindarna doftar ännu bedövande.

Ändå har det här året varit så mycket fullare än det föregående, så mycket rikare och större. Tiden ter sig kortare men också tätare. Det är tomrummen tillsammans med det okända som gör tiden lång. Upprepningen och igenkännandet slukar tiden på ett glupskt sätt. Intensiteten och tätheten sväljer den också men förstorar den genom glädje.

Dessa morgnar är klarbärsmorgnar för mig. Londi går och nosar efter sitt och jag spanar upp bland de röda små kloten och plockar då och då ett och för det till munnen. Smak av försommarmorgon.

9 kommentarer till “Årets rundhet och klarbärets”

  1. Dina reflektioner om tid kommer mig att minnas något..
    En liten filosofisk betraktelse om vår tidsuppfattning.

    Å, klarbär, det var nog sådana vi hade på trädet som dog förra vintern. Jag saknar inte frukten (den fick fåglarna kalasa på) men jag saknar trädets skönhet.

    Tack för alla ljuvliga bilder, Bodil.

  2. Hej Marlena,
    det där med tidens gång är svårt att komma åt och lika bra är kanske det. Jag tycker om klarbärens syrliga smak, den är så frisk och klar så här i värmen eller hettan. Det verkar finnas extra många klarbär här i mina kvarter i år.

  3. Åh, klarbär… jag minns barndomssomrar och stora klarbärsträd. Jag älskade den syrliga smaken och kunde sätta i mig mängder av bären. Jag har inte sett ett klarbärsträd på år och dag. Där jag bor nu finns det inga (vad jag vet i alla fall). Jag har ett bigarråträd men de bären smakar ingenting- och blir till koltrast- och starföda. Vilka vackra somriga bilder!

  4. Här omkring finns det mängder av klarbärsträd och de flesta växer utanför trädgårdarna och är på det viset allas. Det är bara att plocka i sig. Särskilt under Londis och mina morgonrundor äter jag massor med klarbär. Londi tycker de är för sura, men hon hittar annat gott i stället.

  5. Ett sätt att ta klarbär tillvara:

    Sura Kiersse-Bär länge friska at hålla
    Låt en Timmer-man eller Pumpmakare urborra ett alns långt träd, lägg sedan mogna kierssebär der in, och slå båda ändarna til med tappar, så att ingen droppa watn eller luft kan inkomma, lägg det samma sedan uti en kall brunn, eller annat friskt watn, så hålla bären sig wintren öfwer.
    (Ur Susanna Eger: »En nödig och nyttig hushålds och kokbok«)

  6. Hur lång tid tar resan Zagreb – Trieste? Apropå Trieste som på tjeckiska och kroatiska heter Trst finns en rätt underhållande judisk anekdot:

    Gamle herr Bruckner måste åka med ångbåten från Trieste till Venedig.
    Han var fruktansvärt rädd för att bli sjösjuk.
    Han försökte lösa problemet genom att gå och lägga sig i sin kabin redan på kvällen, fastän ångbåten inte skulle avgå förrän klockan två på morgonen. Han trodde att han skulle sova sig igenom båtresan.
    Under natten väcktes han av en fruktansvärd storm. Efter att ha fått utstå hemska kval började det ljusna och gamle Bruckner tog sig ut.
    På kajen skymtade i dimman en tavla med texten:
    ”Ångbåtens avresa uppskjuten på grund av storm.”

    (Ur ”Judiska anekdoter” av Karel Poláček)

  7. Tack för vitsen! Trieste heter Trst även på slovenska och det är viktigt att veta med tanke på den stora slovenska minoriteten där, tycker jag. Jag åkte buss dit och det tar lite drygt fyra timmar. Det krångliga är att det bara finns en buss om dagen (och bara fem dagar i veckan) och den går halv sex på morgonen, fast när man väl sitter där, så är det bara att somna om. Tyvärr får inte hundar åka, så Londi var hos vänner här i Zagreb – fast, ja, det var nog bäst för det var väldigt hett i Trieste och när man är på resa är det ju svårare att bygga upp sina ”skuggställen” än hemmavid.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *