Här har våren exploderat och i luften känns det som sommar, i alla fall fram på eftermiddagen; 20°, det är väl sommar det, åtminstone om man använder en svensk måttstock, fast den kanske jag ska kasta?
Så här vackra är buskar och träd:
Från björk till magnolia. (En variant av ”mellan hägg och syren” kanske.)
Än finns det hopp alltså! Ni ligger väl någon knapp vecka före oss i Wien. Det svagaste grönt kan visserligen anas i björkens spetsar och i grannens trädgård har en magnolia vågat exponera sig. Div. primulae och vad min hustru kallar ”madeliefjes” pryder gräsmattorna. Annars är det fortfarande grått och kalt. Men när våren (den verkliga, inte den astronomiska) plötsligt kommer om några dagar går det fort. Snart är det sommar. Våren är mycket kort här. Den långsamma vandringen genom vår och försommar är egentligen det enda jag saknar av Sverige ur klimatologisk synpunkt egentligen.
PS Så roligt det var att få anledning att läsa om dina inlägg om Masurien, om Mariellechen osv. Jag hittade dessutom Elblag på din karta: en stad från vilken den store Axel Oxenstjerna styrde i Sverige i många år.
Madeliefjes eller Bellis, Pytter, Tusensköna,Tusenfryd, Tusinfryd, Daisy, Gänseblümchen har inte dykt upp än på Lunds gräsmattor. Men det dröjer nog inte länge innan den blandar sig med vintergäck och scilla.
Idag har det varit en bit över 20° och vi har varit på en underbart blomsterprunkande bergstur.
Gänseblümchen har vi haft här rätt länge, men nu är det plötsligt sommar och solen bränner ordentligt.
Det är mina nya bloggbekant Ingrid, som förde mig tillbaka till Marjellchen-inlägget och den masuriska världen. Dit skulle jag ju också vilja komma i verkligheten någon gång.