Naturligtvis besökte jag också Caffè San Marco. Jag gick dit tillsammans med en triestinska som förutom italienska också hade ungerska och tyska rötter, passande, lika passande som om hon haft serbiska, grekiska, österrikiska, slovenska eller judiska rötter. Utifrån ser detta kafé inte mycket ut för världen, en neonskylt som i mörkret sannolikt bara har ljus i varannan bokstav, en gråsmutsig fassad, några urblekta markiser, en svängdörr. Och tittar man från kaféet uppför gatan mot Carso så får man in en liknande vy som man får från Kaptol här i Zagreb, när man tittar upp mot Medvednica.
Beatrice och jag gick in och valde ett bord någonstans i det inre, alltså inte någon fönsterplats. Jag frågade servitrisen var Claudio Magris brukar sitta. Hon pekade mot ett av fönsterborden och sa ”men om det är upptaget, så sätter han sig någon annanstans – è una persona talmente alla mano.” (Att vara ”alla mano” betyder att man är lättillgänglig och inte krånglar eller blåser upp sig.)
ungefär där dessa båda herrrar sitter brukar han ta plats
När Beatrice gått satt jag kvar en stund och tittade på människor, väggar och lokalens ljussättning och så läste jag med en känsla av lätt svindel lite hit och dit i avsnittet Caffè San Marco i MIcrocosmi. Jag läste till exempel det här:
Il caffè è un luogo della scrittura. Si è soli, con carta e penna e tutt’al più due o tre libri, aggrappati al tavolo come un naufrago sbattuto dalle onde.
Kaféet är en plats för skrivande. Man är ensam med papper, penna och på sin höjd två eller tre böcker, fastklamrad vid bordet som en skeppsbruten uppkastad av vågorna.
Jag kunde ha läst något annat mindre solitärt och det gjorde jag också:
Ognuno, al suo tavolo, è prossimo e distante rispetto a chi gli sta accanto. Ama il prossimo tuo come te stesso ovvero sopporta la mania del tuo vicino di mangiarsi le unghie, come lui sopporta qualche tuo tic ancora più sgradevole.
Envar vid sitt bord är nära och avlägsen i förhållande till den som sitter strax intill. Älska din nästa som dig själv eller stå ut med din grannes sätt att tugga på naglarna såsom han står ut med olustigare tics från din sida.
Fin text, fint café!
Jag började läsa en engelsk översättning av MIcrocosmi för några år sen, men kom inte så långt. Fel språk, kanske.
Caféet och Magris reflektioner som du citerar kunde ha varit från Wien! Plus från andra städer i en handfull centraleuropeiska länder.
Jag googlade litet på Magris (som jag naturligtvis aldrig hört talas om). Med sin bakgrund och sitt ämnesval verkar det vara en författare helt i min smak! Har du något tips om var man skall börja? Att läsa på italienska skulle bli för osäkert och ta för lång tid. Vilken översättning tror du passar bäst? Fördomsfullt -men realistiskt- rensar jag bort engelska och svenska. Vad tror du om tyska? Det skulle ju passa bättre i kulturkretsen så att säga. Eller vore franska som ett romanskt språk bättre?
(Skrämmande eftertanke: det är väl inte du som översatt till svenska? Då blir ju valet självklart förstås. Men hur skall jag någonsin kunna bortförklara mina prioriteringar ovan? ;-( )
Lennart,
du har väl varit där, eller minns jag fel? Jag vet inte alls hur den engelska översättningen av ”Microcosmi” kan vara.
Bengt,
jag la till förnamnet i texten nu. Är det sant att du aldrig hört talas om Claudio Magris? Jag tror att det finns bra svenska översättningar av hans böcker, men kanske är de tyska närmare. Magris är ju också en del av den tyskspråkiga världen eller kanske snarare den österrikiska. Han har till exempel skrivit ”Il mito absburgico nella letteratura austriaca moderna”. (Jag har den någonstans.) Kanske kunde du börja med ”Microcosmi” eller ”Danubio”…
Tack, Bodil, för skildringen av din resa till Trieste. Ser fram mot nästa ”avsnitt”.
Barbro Andersson har översatt Magris till svenska (och bland flera andra Eco, Tabucchi, Saviano) och hon är ju ingen dålig översättare från italienskan.
Jag funderar lite på uttrycket »è una persona talmente alla mano« och för mig låter det som att det handlar om en »behändig person«.
Bodil,
nja, vi satt på uteserveringen till Caffè Tommaseo vid Piazza Tommaseo. Och åt glass. Vid bordet intill satt en stor amerikansk familj och gafflade…
Såg nu att Bodil gjort en översättarintervju med
Barbro Andersson på Salongen.
Agneta,
jag ”körde slut på mig” med denna intensiva resa, så nu är jag förkyld och igenbommad i huvudet. Det är klart att jag borde ha kommit på att det är Barbro Andersson som översatt Magris och att det naturligtvis måste vara utmärkta översättningar. Jag skäms.
Lennart,
Caffè Tommaseo gick jag förbi flera gånger men lyckades aldrig sätta mig där…
Hej . eftersom det nu varit en hel del prat om Magris och Mikrokosmos, så skickar jag länken till min text på Salongen: http://salongen.de/node/621, om just den boken.
Med tillägget att om man inte läst Donau-boken har an inte läst Magris alls. Den är en helt enastående slingrande reseskildring; där meandrarna rör sig samtidigt i naturen, kulturen, och – förstås – i Magris huvud.