Italo Svevo: U.S. Ultima Sigaretta

Trieste mötte mig som ingen annan stad någonsin har mött mig och jag fördes från plats till plats av vänliga och intressanta människor. Lördag eftermiddag befann jag mig plötsligt i Palazzo Gopcevich – som heter så efter den serbiske astronomen Spiridon Gopčević – på Italo Svevo-utställningen där: U.S. Ultima Sigaretta – Italo Svevo e il buon proposito (”proposito” betyder ”föresats”).


Palazzo Gopcevich, det mönstrade till vänster – bild från december 2011

Det är 150 år sedan Italo Svevo föddes och just den här utställningen handlar om hans texter på temat att sluta röka eller snarare om smaken hos den sista cigaretten eller de sista cigaretterna, för det blev många sådana. Först tassade jag om kring en stund i de tre rummen, tittade på affischer med cigaretter och cigarrer och tittade på montrar med diverse rökdon, läste nostalgiska, röksugna eller konstaterande citat ur romaner och brev på väggarna och lyssande till rösten som vällde ut från det ena eller andra hörnet. ”Undrar om man får fotografera”, tänkte jag och så gick jag fram till kvinnan vid disken i entrén. Jag sa någonting om att jag har ett nära förhållade till Svevo, att jag läst så mycket av honom, ja, att jag faktiskt har översatt några av hans texter till svenska och kunde jag inte få ta lite bilder. Kvinnan lyssnade intresserat och sa att det egentligen var förbjudet att fotografera, men att hon inte skulle titta så noga om jag gjorde det på ett försynt sätt. Jag tackade och gick in i det inre igen och tog några (kanske inte särskilt bra) bilder på texter,

Idag upptäckte jag något jag inte mindes längre. De första cigaretterna jag rökte finns inte längre i handeln. Omkring 1870 fanns det i Österrike sådana som såldes i pappaskar med märket med den tvehövdade örnen.

Italo Svevo, Zenos bekännelser, kap. 3 – Att röka

och föremål med texter till:

”15.4 1890 klockan halv fem. Min far dör. U.S”. För den som inte vet det kan jag säga jag säga att de två sista bokstäverna inte betyder United States, men ”ulitma sigaretta” (sista cigaretten).

Italo Svevo, Zenos bekännelser, kap. 4 – Faderns död

Sedan gled jag in i det lilla rum där en film på tolv minuter visades om och om igen. Jag tog två bilder, en på den romantiska piren, Molo Audace:

och på en rökande Italo Svevo eller Ettore Schmitz:

När jag kom tillbaka till disken i entrén tog kvinnan, som sedan presenterade sig som Elena B *, fram ett litet ”paket” och räckte det till mig

och sa:

”Per l’ultima partigiana della cultura!” Sedan berättade hon att hon tillhörde den slovenska minoriteten i staden och jag fick veta så mycket nytt att jag knappast klarade att smälta det, men det är en annan historia.

3 kommentarer till “Italo Svevo: U.S. Ultima Sigaretta”

  1. Hej Bodil!
    ”Zenos bekännelser” är en av mina största läsupplevelser. Den var faktiskt en avgörande inspirationskälla för mitt avhandlingsarbete en gång i tiden. Inte minst det inledande kapitlet om Zenos beslut att sluta röka (för att bli en bättre människa) är en fantastiskt rolig och underfundig uppgörelse med en hälsosträvan som är lika aktuell idag som när psykoanalysen var som mest i svang. Svevo var långt före sin tid i förmågan att genomskåda den moderna människans jakt på hälsa, bot och självförbättring. Och hans konklusioner är förstås obotligt pessimistiska. Många förstrykningar har jag i denna bok, och jag citerar här och nu bara två:

    ”Smärta och kärlek, hela livet med ett ord, kan inte betraktas som sjukdom bra för att det gör ont”.

    ”Jag är inte så naiv att jag förebrår doktorn för att han betraktar livet självt som en manifestation av sjukdom. Livet påminner något om sjukdomen; det har sina perioder av nedgång och uppgång, sina bättre och sämre dagar. Till skillnad från andra sjukdomar är livet alltid dödligt. Det finns ingen bot för det.”
    Den där boken är ett veritabelt mästerverk av komiskt allvar!

  2. Åh, så intressant- så inspirerande! Jag har länge haft ”As A Man Grows Older” på min Amazon-önskelista…. nu önskar jag så klart att jag kunde läsa på italienska… men det låter sig tyvärr inte göra. Nu har jag tagit fram ”En kort sentimental resa” från hyllan. Det var jag tvungen till!

  3. Tack Einar,
    för citaten här. ”Till skillnad från andra sjukdomar är livet alltid dödligt”, känner jag så väl igen. (A differenza delle altre malattie la vita è sempre mortale.)

    Ingrid,
    jag önskar att jag hade något alls av Svevo här i min zagrebska boning. jag förstår egentligen inte varför jag inte fick med mig något av honom.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *