Nu när jag precis har publicerat en rad av mina tolkningar av Paul Celans dikter i Salongen, känner jag ett slags inre tvång att försöka mig på ytterligare en.
Jag har valt den här (ur Die Niemandsrose):
ES IST NICHT MEHR
diese
zuweilen mit dir
in die Stunde gesenkte
Schwere. Es ist
eine andre.
Es ist das Gewicht, das die Leere zurückhält,
die mit-
ginge mit dir.
Es hat, wie du, keinen Namen. Vielleicht
seid ihr dasselbe. Vielleicht
nennst auch du mich einst
so.
Och så här har den blivit på svenska, hittills ska jag väl säga. Föreslå gärna ändringar. Det finns ett ställe där jag inte alls vet om jag har förstått, men jag tar risken för jag skulle så gärna vilja förstå det.
.
DET ÄR INTE MER
denna
ibland med dig
i timmen nedsänkta
tunghet. Det är
en annan.
Det är den tyngd, som hejdar tomheten,
som skulle
följa med dig.
Den har, som du, inte något namn. Kanske
är ni detsamma. Kanske
kallar även du mig en dag
så.
Mycket intressant, Bodil. Jag har lagt upp två engelska versioner jag hittat på Pressylta, för att inte krångla till det i ditt kommentarsfält.
Risig som min tyska är, så tvekade jag i det längsta över vad i hela friden det är som inte mer är: ”zuweilen” eller ”Schwere”…? Nu fattar hag förstås att det är ”Schwere”, vilket gör den första engelska versionen näranog obegriplig, medan Lynch/Jankowski fungerar adekvat.
Hur som helst, jag återkommer gärna senare med mer frågor och kommentarer.
Vilken fin dikt! Det är alltid lika roligt att försöka sig på en översättning, innan jag tittar på din. På något ställe skilde de sig åt. Jag hade skrivit: Den har, liksom du, inget namn.
Grammatiklucka hos mig igen: är ”eine andre” alltid ”en annan”, inte ”ett/något annat”?
”följa med dig” är också den bästa lösningen jag sett… ”go off with you” har olyckliga övertoner av ”blir dåligt”/”härsknar” med dig… kul i och för sig, men inte Celans intention, tror jag…
Din version syns mig ganska odiskutabel, ändå. Den första strofen har den där tyska konvolutionen i ordföljden som i förstone gör den rätt svår, om man inte läser/lyssnar på språket till dagligdags. Men nu tycker jag den står ganska klar.
Har du några tveksamheter själv?
Tack för era kommentarer här, ursäkta att jag inte dyker upp förrän nu, men jag gavs inget val.
Jag har lagt upp de engelska översättningarna här bredvid och funderat lite över dem samtidigt som jag kunnat se original och svensk variant. Det är kanske, som jag tror du har sagt ibland, Gunnar, så att svenskan har lättare för att följa den här typen av tyskspråkiga texter än engelskan.
Marlena, jag hade ett tag ”inget namn” men inte ”liksom”. Din variant ger samma antal stavelser som originalet. Jag tror jag ”lånar” den av dig.
Gunnar, ”eine andre” kan vara fler saker än ”en annan” – ”ett annat” om det hade syftar på något som är neutrum i svenskan. Jag valde ”en annan” som en ellips för ”en annan tunghet”.
Jag funderade mycket över:
Es ist das Gewicht, das die Leere zurückhält,
die mit-
ginge mit dir.
Jag funderade över hur jag skulle översätta ”zurückhalten”. Till sist tog jag ”hejda” som väl inte är riktigt detsamma, men som kanske ändå till nöds går. Ja, ett tag funderade jag över vad som höll tillbaka vad. Höll tyngden tillbaka tomheten eller tomheten tillbaka tyngden?
I din sista fråga ligger början på svaret på just den frågan, tror jag. Som många påpekat förut, Celans dikter är inte kodade meddelanden till läsare som är klipska nog att fundera ut dem. De är inte rebusar. Mångtydigheten är bara vår att ta till oss.
Som jag ser det, här talar Celan om två besläktade men motsatsiga saker: tunghet och vikt. Ett kärleksförhållande är utan tvekan gravitetiskt. Det äger tunghet. Du finns i en närvaro, ett ”cigaretten efteråt”, kropp mot kropp… hur många gånger har inte Celan skrivit om kärleksakten, och efterdyningarna av kärleksakten?
Det hOm du skulle lämna mig, däremot, säger Celan (tror jag) så skulle ”tungheten” bara bli ”tyngd”, som börda, något som håller nere tomheten jag skulle känna utan dig.
förlåt det blev oavslutat, jag fattar inte en del knappar på min dator…
Bara för att säga, som avslutning, att det här är en kärleksdikt om tomhet och en efterlängtad börda, som är en tunghet i oss, en gravitation, och där emot en tyngd som håller tomheten borta…
Eller också kanske detta bara är skitprat. Who knows?
Det är nog så sant som det är sagt av er båda, Bodil och Gunnar. Tysk poesi låter sig inte översättas till engelska lika lätt som till svenska. Jag har sett det framför allt med Rilkes poesi, där musikaliteten spelar så stor roll.
Jag säger väl då, som jag alltid brukade säga: det främsta målet med att lära sig ett främmande språk, är att komma åt dess poesi.
Gunnar,
jag är inte helt säker på att jag förstår det du skriver här, men jag är ju inte heller så säker på att jag förstår Celans dikt eller min översättning för den delen heller. Jag tycker mycket om den här dikten och/men jag blir överraskad varje gång jag läser den och jag blir faktiskt också överraskad när jag läser min tolkning. Det pågår en sådan märklig rörelse i denna dikt.
Marlena,
jo, det är stort att nå direktkontakt med en språkvärlds poesi.
Är det inte så att Schwere och Gewicht är den fysiska påtaglighet genom vilken vi existerar till skillnad mot den hotande Leere? Gewicht håller temporärt emot den vågskål som Leere hela tiden tynger oss med? I så fall försvinner tolkningar som ’börda’ och ’hejda’: dels är Schwere och Gewicht positiva, dels försvinner aldrig Leere utan kan bara skjutas upp. Jag förstår försöket med ’tunghet’, men ordet ligger inte väl i min mun. Till att börja med vill jag föreslå ’tyngd’ respektive ’vikt’.
Om man sedan tittar närmare på problemet med zurückhält, så uttrycker verbet en mild, svag, något hjälplös, ej aggressiv och framför allt en i stunden fungerande men på sikt hopplös aktivitet, inget slutgiltigt tillbakaträngande av Leere (hit hör också konjunktiven ginge). Det betyder att vi har ett par olika alternativ, som alla är behäftade med för- och nackdelar:
— hålla tillbaka: låter för nära
— hålla bort: låter konstruerat
— hålla åter: låter konstruerat, endast adjektivet återhållen används
— hålla undan: får inte med den bild av en våg och vågskål som Gewicht framkallar
— hålla stången: rätt okej, men bilden av en våg är borta
— hejda, stoppa, hindra, stöta undan: för aktiva, krigiska
— skjuta upp: byter bild från våg till klocka
— tränga undan, tränga tillbaka: ganska okej, men passar inte jättebra med Gewicht
Detta får mig att återvända till Gewicht. Skulle man kunna översätta med motvikt? I så fall behåller man en tydlig vågbild, samtidigt som motvikten kan förlora sin vikt, och då kommer Leere genast att så att säga väga över, väga tyngre, sluka. Det öppnar för en rad andra möjligheter att hantera zurückhält; nu tycker jag hålla tillbaka fungerar betydligt bättre, även om en möjlig tanke på återhållen andhämntning förloras. Då tror jag vi är nära Gunnars läsning, även om jag inte håller med om förslaget ’börda’.