Utanför mitt sovrumsfönster står det några björkar och i en av dem finns det ett skatbo, kanske minns ni det från i våras?
Nu har det hänt något märkligt där. När jag skulle hänga lite tvätt på linan utanför fönstret igår fick jag syn på två fåglar i boet, men det var inga skator. Två duvor hade tagit boet i besittning. De hoppade omkring och plockade bland pinnarna eller så satt de och kuttrade med uppburrade fjärderkappor. Värmde de sig i boet? Eller tyckte de att de hittat en bekväm plats där allt redan var fixat? Hur vill duvor ha det egentligen? Och vad kommer att hända när skatorna upptäcker detta?
≈≈
Salongen har öppnat för en ny vårsäsong.
Husockupanter!
Det där kan bli ett intressant drama utanför ditt fönster. Skator är inte lätta att tas med. Ifall de nu skulle återvända till en möjligen övergiven bostad?
Duvorna kanske håller på och renoverar åt skatorna?
Kanske tar duvorna bara lite kvistar från skatboet? Ett duvnäste är litet, bara som en liten grund skål av kvistar som läggs på en gren eller något annat underlag. En ruvande duva syns nästan hel och hållen.
En länk till en bild på en ruvande duva.
Oj, äntligen har jag hittat ett engagerande ämne att samtala kring!
Jag såg duvorna plocka i skatboet igen, men det är svårt att vad de verkligen sysslar med. Det har blivit kallt här efter vårdagarna – kanske använder de bara skatboet som värmestuga. Eller så, Gabrielle, försöker de tjäna en slant (skator brukar ju ha gott om mynt och dessutom rimmar ”slant” – Einar – på ”ockupant”, de kanske vill dikta lite).
Agneta,
det var mig ett kargt bo! Med ett sådant bo får de nog vänta tills det blir varmare.
Om duvorna har lika dåligt betalt som polska svartjobbare på svenska byggen tycker jag du ska svartlista dina skator, och bli duvornas matmor. Obs, rim ; )
Inte får dessa duvjobbare skralt betalt, sa skatmor vitlistigt.
De brukar säga så…skatorna.
Men från det ena till det andra: Här har vi både skator och – lustigt nog – skogsduvor, på gården numera. De skygga oo-o-arna har tagit sig till staden. Och är vackrare än de andra duvorna, som man nästan inte ser alls längre. Folk har väl lagt ut gift åt dem. Eller puttat ner dem från balkongerna, vad vet jag.
Dessutom finns här en sorts hök som dyker rätt ner på gården ibland och kommer upp med en råtta. Men vilken slags hök får man väl fråga Agnetas Encyklopedi om. Rätt liten. Mycket vacker. Stolt huvud, men det har väl alla hökar…
I den här stan försöker man övertyga duvor att inte bosätta sig i vissa områden genom att regelbundet ta in en tränad hök (iklädd sportbyxor… varannan vecka i princip, särskilt på öppna matmarknader). Det funkar. Alla duvorna schappar och syns inte på flera dagar. Men grejen är att skådespelet med höken förhöjs av att traktens alla skator dyker och härjar höken som attan, och höken försöker liksom ignorera dem, men blir alltid jäääävligt irriterad, och dyker efter dem då och då, men utan att lyckas ta nån. (Detta kan bl.a. ses på Barbican, och på näraliggande Whitecross Street varannan fredag).
Gabrielle, den hök du ser ibland skulle kunna vara sparvhök.
Någon ornitolog är jag inte, men jag växte upp med en stor plansch med ”Våra fåglar” över min säng och tillbringade veckoslut och skollov i skogsbygd i norra Småland, och hade en pappa som för oss barn alltid namngav allt vad växter, djur, fåglar och fiskar hette. Stället hade dessutom fågelnamn. Numera, som gammal vorden, kollar jag de fåglar som håller till i träden utanför vår boning. Ett ringduvpar finns där. De övervintrar där tillsammans med skator, koltrastar, talgoxar och träden besöks ibland av råkor, som vi har stora flockar av i stan.
Agneta – det var nog himla rätt. Det var så jag tänkte för åtta år sen när den förts dök upp.
PS: tack för länken; tyvärr har jag ingen kikare att ”dubbelkolla” med i stan.