Vid den övre ”kanten” av Piazza del Campo i Siena finns Jacopo della Quercias vackra fontän ”Fonte Gaia”. Den håller ett litet vattenrike i sina marmorarmar och är en pärlande överraskning mitt i Sienas torra rödbrunhet. Det finns så lite vatten i och kring staden, ingen flod ringlar sig runt den och ingen sjö skimrar bland kullarna nedanför. Siena ligger högt och fukt och väta når inte dit upp. Siena är i all sin skönhet en stad av törst och torka. Därför ger vattnet i Fonte Gaias vita marmorkar en sådan friskhet och klarhet åt sinnena. Till och med mitt i vintern kan man få för sig att söka fuktsvalka där. Fabeldjuren ligger loja och låter vattnet rinna över tunga och läppar och från tassarnas päls pärlar klara droppar medan duvorna som ju är levande på riktigt har gjort fontänen till medelpunkten i sin värld.
Ur den här vinkeln är Fonte Gaia en marmormur som omsluter en osynlig hemlighet: