Nu är det hektiska dagar här i mitt liv som svensklektor i Zagreb. Igår höll författaren och översättaren Jan Henrik Swahn en föreläsning om det skönlitterära översättandets märkligt vindlande vägar för svenskstudenterna här Zagreb. Rubriken jag hade formulerat för evenemanget Strategier, svårigheter och glädjeämnen vid översättande, i synnerhet skönlitterärt sådant, samt översättarens yrkesroll och möjliga vägar in i denna roll passade ganska bra, tänker jag så här i efterhand, fast nog dök det upp allt möjligt annat också i föredraget.
Jag fastnade särskilt för det Jan Henrik sa om hur tidigt man kan hamna i ett sådant här ”yrkesspår”, att det nog var den tvåspråkiga barndomen som förde in honom på hans bana, ja, inte bara den, men den beredde marken för den ("hat die Weichen dafür gestellt", skulle jag vilja säga).
Efteråt gick vi på restaurangen ”Pri Zvoncu” och tillbringade eftermiddagen med härliga kötträtter – flätade, fyllda, inbakade köttbitar – och gott vin.
Och nu är det strax dags för nästa del av programmet: Jan Henrik Swahn ska möta min ena studentgrupp över två romaner han skrivit och de läst, Lingonkungen och Vandrarna.
