Antalet dikter av Tomas Tranströmer i kroatisk översättning växer. Nyss kom lyriktidskriften Poezija (egentligen en bok på ungefär 150 stora sidor, som kommer ut en gång om året, tror jag) ut
och i den finns bland annat sex dikter av Tranströmer i Mišo Grundlers översättning.
Jag väljer ut dikten ”Gogol” och lägger den här både i original och i kroatisk översättning:
Gogol
Kavajen luggsliten som en vargflock.
Ansiktet som en marmorflisa.
Sitter i kretsen av sina brev i lunden som susar
av hån och misstag,
ja hjärtat blåser som ett papper genom de ogästvänliga
passagerna.
Nu smyger solnedgången som en räv över detta land,
antänder gräset på ett ögonblick.
Rymden är full av horn och klövar och därunder
glider kaleschen skugglik mellan min faders
upplysta gårdar.
Petersburg beläget på samma breddgrad som förintelsen
(såg du den sköna i det lutande tornet)
och kring nedisade kvarter än svävar manetlikt
den arme i sin kappa.
Och här, insvept i fastor, är han som förr omgavs av
skrattets hjordar,
men de har för länge sedan begivit sig till trakter långt
ovanför trädgränsen.
Människors raglande bord.
Se ut, hur mörkret bränner fast en vintergata av själar.
Så stig upp på din eldvagn och lämna landet!
Gogolj
Sako olinjao poput čopora vukova.
Lice poput krhotine mramora.
Sjedi okružen svojim pismima usred gaja koji šušti
od prezira i pogrešaka,
da, srce biva otpuhano kao list papira kroz negostoljubive
prolaze.
Suton se šulja zemljom poput lisice,
i u trenu uspije užgati travu.
Svemir je pun rogova i kopita, a ondje dolje
poput sjene klizi fijaker osvijetljenim dvorištima
mojega oca.
Petrograd položen na zemljopisnoj širini uništenja,
(jesi li vidio tu ljepotu u nagnutome tornju)
a ledom okovanim četvrtima poput meduze pluta
siromah u svojoj kabanici.
A tu, umotan u ruho posta, sjedi on, nekad okružen
salvama smijeha,
no one su odavna prešle u sfere daleko gore
iznad vrhova stabala.
Klimavi čovječji stolovi.
Pogledaj van, vidi kako tama u vatri guta galaksiju od duša.
Uzvini se na svojoj vatrenoj kočiji i napusti ovu zemlju! ≈≈≈
För övrigt kan ni höra den dikten läsas på kroatiska i det här radioprogrammet, där jag intervjuas om Tranströmer. Jag säger inget särskilt värdefullt, men det rymmer faktiskt två av Mišo Grundlers översättningar. (För att komma åt programmet får ni leta er fram till rubriken ”Tomas Tranströmer” eller datumet 13.12.)
PS Här finns det förra inlägget med Mišo Grundlers Tranströmer-översättningar.
Min kroatiska är tyvärr obefintlig. Betagen av den slaviska prosodin lyckas jag i alla fall urskilja ”epifania” … ”Stockholm” … ”always lived quite a simple life” vilket ju redan det säger en hel del om Tranströmers poetiska uttryck.
Tyckte du om Mišo Grundlers tolkningar, i den mån du kunnat bedöma dem?
Hej Ola,
min kroatiska är bara en oordnad hög med fraser och ord som här och där genomkorsas av något vagt vetande om en eller annan grammatisk struktur.
Jag kan säga att jag tyckte mycket om det akustiska intrycket av de två dikterna i Mišo Grundlers översättning här i programmet. I övrigt litar jag på vad kännare här säger om hans översättningar – de är mycket bra och jag tror på honom som Tranströmer-översättare.
Vackert så. Då torde det förvisso redan försvarliga antalet ickesvenska tranströmertolkningar (fler än 60, om jag inte är felunderrättad) snart kunna utökas med ytterligare ett auktoriserat kroatiskt bidrag. Vilket i mina (döv)öron låter utmärkt!