Några kilometer utanför Samobor i riktning upp mot bergen i väster ligger den lilla byn Slani dol. Där parkerade vi bilarna och påbörjade vandringen upp mot Veliki lovnik. Promenaden genom byn blev en liten prövning eftersom byns hundar inte ville acceptera pälsklädda främlingar. De flesta gick dessutom lösa, så vi fick fäkta en del med käppar för att Buba och Londi skulle bli igenomsläppta.
Väl ur byn tog lugnet vid och vi vandrade oss igenom dagen. När eftermiddagsljuset sedan började smalna tog vi oss ner till byn igen. Vid gränsen möttes vi av byhundarna och Londi och Buba blandade sig med dem, till en början ganska lättsamt.
Men längre in i byn blev tongångarna lite bistrare, åtminstone här och där:
Ovanför och under oss såg vi vinodlingarnas rader:
På bergskammen mittemot såg husen ut att värma sig i den tidiga kvällssolen.
Bodil! Monika Tunbäck Hanson recenserar i dagens G-P Herta Mullers ”Hunger och siden”. Den positiva recensionen innehåller även några uppskattande ord om översättningen.
Tack Lennart,
så vänligt av dig att berätta detta för mig där jag går längs byvägen i Slani dol glömsk av allt. Kanske kommer den här recensionen på nätet så småningom, det vore förstås roligt att läsa den.
Åh vilket härligt landskap. Påminner lite om Gol i Norge, men utan vinet då. Och med getter.
Det borde kunna finnas getter här också. Det säljs ju rätt mycket getost som verkar närodlad. Till imorgon stoppar jag nog in några bilder från själva vandringen.