Under den här druvklasen som hänger från en vinranka på en sluttning ner mot den gröna Mrežnica läser jag en liten dikt av Friedrich von Hagedorn. Det är en dikt om mannen och hans förhållanden till flickan och till vinet. Dessa två vill gå skilda vägar och mannen befinner sig i valets kval. Flickan kan ge honom en större glädje men vinet är lättare att få. Bilden ovanför föreställer försöksvis flickan och vinet som ett.
Der Wettstreit
Mein Mädchen und mein Wein,
Die wollen sich entzwein.
Ob ich den Zwist entscheide,
Wird noch die Frage sein.
Ich suche mich durch Beide
Im Stillen zu erfreun.
Sie gibt mir größre Freude:
Doch öftre gibt der Wein.
Friedrich von Hagedorn (1708-1754)
Inte alla skalder menar att man måste välja:
Jag älskar de sköna men vinet ändå mer;
jag på båda ser och åt båda ler
men skiljer ändå båda.
En nymf i det gröna och vin i gröna glas:
lika gott kalas, båda om mig dras.
Ge stråken mera kåda;
konfonium tag där uti min gröna låda;
och vinet står ju här. Jag är i våda.
Zum zum zum zum zum zum zum zum zum, supa, dricka
och ha sin flicka är vad Sankte Fredman lär.
Ja, se där, den vägen finns också. Men Bellman (eller Fredman kanske) verkar föredra vinet medan Hagedorn (eller mannen i hans dikt) verkar sätta flickan högre. Vad jag nu vill säga med detta…
Vet inte. Men en annan gång heter det:
Ack, vad jag önskar uti mina dagar
hos Venus bli fänrik, hos Bacchus korpral!
En fänrik står ju betydligt högre i hackordningen än en korpral.