I förrgår eftermiddag och kväll såg det ut som om jag skulle mista min trogna följeslagare i mitt zagrebska liv, men hon blev räddad och nu sover hon lugnt här i fönsterhörnet. Hon vilar från skräcken och smärtan. Och vi lever båda i lättnad.
I förrgår eftermiddag och kväll såg det ut som om jag skulle mista min trogna följeslagare i mitt zagrebska liv, men hon blev räddad och nu sover hon lugnt här i fönsterhörnet. Hon vilar från skräcken och smärtan. Och vi lever båda i lättnad.
Så skönt! Klia henne från mig.
Welch ein Glück!
Tack tack! Ja, jag kliar.
Det kändes som att det inte gick att skriva om det här (vilket jag väl inte riktigt har gjort nu heller) förrän vi var ute ur tunneln.
Nyss var vi på det tredje veterinärsbesöket och hon fick ytterligare några injektioner mot den där eländiga piroplasmosis-parasiten. På söndag går vi på en förhoppningsvis avslutande kontroll.
Oj, stackarn… Sånt är inte att leka med… Skönt att det är över. Blue och jag hälsar så gott!
Vi hälsar er tillbaka härifrån vårt bo.
Vilken lättnad att hon mår bra! Håller tummarna att ni får ett positivt besked på söndag. Kram till dig och Londi!
Tack, Constanze!
Kram