Härom dagen mötte vi drottning Kristina här i några av hennes aforismer. Idag får hon rida Sverige-Grållen med Olof Dalins ord:
Blenda var en hurtig flicka och satt så tappert i sadlen, att folket omkring kom hopetals att se därpå, och berömde henne: det tyckte fäntan om; hon klädde sig som en sköldmö och prunkade för åskådarne; alltid skulle Grållen gå i dans under henne: det var intet annat att tala om: hon hängde granna band på honom, bandrosor och tofsar, att han gick hel spansk och begynte liksom tycka om sig själv: därtill kom ock det goda fodret, som, sanningen att säga, var något överflödigt, så att hästen blev smällfet och tämmelig självrådig.
ur Sagan om hästen
”att han gick hel spansk och begynte liksom tycka om sig själv”… visst är 1600-talssvenska vacker… på den tiden när vi hade kasus!
Jag gillar stället med att hästen ”blev smällfet och tämmelig självrådig”. Det är så lätt att föreställa sig detta.