11 kommentarer till “Liten resa med Emerik Feješ”

  1. Vilket leder till den gamla slitna frågan om vad ”naivism” egentligen ska betyda? Om det ska betyda nåt i stil med ”bristande sofistikering och teknik”, så tycker jag definitivt de här bilderna har hamnat på fel museum.

  2. Det där -ism finns visst bara i de nordiska beteckningarna för denna konstgren. I andra språk kör man med ”naiv” rätt på. Jag tycker nog att -ism-påhänget är en bra idé i det här fallet, eftersom det skapar den där lilla ”nödvändiga” distansen till den rena blåa naiviteten.

  3. Naivism är för mig att medvetet delvis använda sig av ett naivt/folkligt uttryckssätt.

  4. Där kan jag inte följa med dig, Agneta, dessvärre. Att ”naivt” och ”folkligt” skulle vara synonyma går emot allt jag vet om ”folklig” bildkonst, folklig musik, litteratur… Allt från siouxindianernas poesi till L S Lowry, från grottmålnigar till bluegrass – ordet ”naiv” är det absolut sista jag skulle använt för att beskriva dem.

  5. ”naivism” är vad som händer när den förlorade sonen ser sig tillbaka, eller när bagaren glömde jästen i degen, eller när samhällskicket föredrar en sötsak – som Jolin eller Billgren, framför att sätta tänderna i steken.

    Naivt, är däremot en återkomst, en omedelbarhet, långt efter att tidsandan sagt sitt och konstnären själv börjat tröttna på sitt raffinemang. Som en så kallad Stor Konstnär en gång sa till mig i en intervju: Då står jag där och gräver i trädgårdsjorden igen.

  6. Gunnar, jag menade de inte som synonymt. Borde ha skrivit ”naivt eller folkligt”. Dvs att ett naivismen som stil medvetet lånar drag av t.ex. barnteckningar, diverse folkkonst etc.

  7. Enligt wikipedia målade han med tändstickor (istället för penslar). Kan det stämma? Briljant teknik. Sen tycker jag att domen i Milano lyfter sig till en nivå över de båda andra, kanske för att den säregna blå bakgrunden skänker ytterligare lyster åt bilden – medan svärtan över Wien och Venedig liksom ”plattar till” motiven. Hursomhelst en fantastisk bekantskap. Du borde skriva utförligt om honom, Bodil.

  8. Jens Christian,
    jag vet egentligen inget om Fejes – bortom tavlorna jag sett – mer än några rader ur en broschyr och den här lilla fantasieggande engelskspråkiga wikipedia-artikeln. Här två godbitar ur den:

    ”He also preferred painting with his cat under his arm.”

    ”In 1969 Fejes died in Novi Sad, leaving behind many buttons and combs, and hundreds of pictures that are much admired for their lack of inhibition and universal appeal.”

    När jag gör mitt nästa besök på museet ska jag fråga om de inte har några tavlor av honom ”i källaren”. Museet är nämligen så litet att dess samlingar, som nog inte är så där jättestora, inte ryms i det, så bilderna cirkulerar.

    PS Milano-bilden valde jag som ”final” för att jag tycker den är vackrast.

  9. Ja, Milanobilden är vackrast för att den framstår mer som en dyrgrip, någon sorts spel med små glimrande stenar, mot mörk bakgrund. Vet inte varför jag associerar till vissa bilder av Hundertwasser…men det är något hos dem som liknar att lägga mosaik.
    (Se där en halv artikel:)

  10. När du säger det, så tycker jag nog också att det går att sno sig iväg till Hundertwasser från de här bilderna, Gabrielle.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *