Jag har ännu inte blivit kvitt min skräckblandade förtjusning eller kanske snarare min förtjusningsblandade skräck över skorstenen i Trbovlje, som jag upplevde under resan fram och tillbaka mellan Zagreb och Ljubljana i slutet av februari. Den är för hög. Jag tog en bild i kvällsljus:
Visst anar man den förfärliga höjden redan genom ett sådant fotografi, men jag har hittat en mycket hemskare bild här. Den kan jag inte ha framme, utan den får ligga dold som länk för korta tillfälliga tittar. På något vis är den som teckningen av katten som sprack i Arosenius’ Kattresan. Som barn kunde jag inte titta på den mer än något kort ögonblick i taget, men samtidigt lockade den mig tillbaka om och om igen. Det gör Europas högsta skorsten också. Den är för hög; den är högre än allt i landskapet och ändå står den i ett bergslandskap. Jag blir knäsvag av att se den och måste strax titta bort, men sedan måste jag titta igen för att se om det verkligen kan vara sant.
Håller med. Kan vi inte inleda en bloggkampanj om att korta ner den en bit…? Eller i alla fall hyvla ner bergen, så att man inte kommer undan med argumentet (?) att röken måste ut ovanför bergstopparna, eller vad det nu kan vara man menar? Usch, en av de hemskaste skorstenar jag sett. Ful, dessutom.
Man undrar vad det är för förfärligheter som måste så högt upp och var de hamnar i stället för i Savas dalgång. Ja, den är hisnande och nervkittlande fulstor.
Bilden ser ut som en industriell remake av Böcklins ”Die Toteninsel”. Med den skillnaden att den som anländer hit inte möts av klippväggar och mörkt vajande cypresser, utan det är krematorieskorstenen direkt. Sällsynt oroande.
Ursäkta jag byter ämne med en kort påminnelse: en skorstensfri partajafton väntar på Pressylta ikväll. Klädsel vårdad. Gratisbar. Lunchkuponger gäller.