Vi stryker runt i kvarteren här i morgontimmen. Idag har jag tittat på tvätt, Londi har hittat bröd och annat gott i buskarna.
Det är något fridfullt över dessa lakan som hänger så här ute i det allmänna och samtidigt är det något utmanande med dem. De skulle ju hur lätt som helst kunna bli stulna, fast kanske ändå inte. Husen har många ögon. Jag minns en tid i Vänersborg, när det fanns en stor kosovoalbansk flyktingförläggning där; man sa att kosovoalbanerna stal tvätten från linorna i trädgårdarna…
