Nej, egentligen hade det väl varit mera ”arbetseffektivt” att stanna hemma igår med Rökstenen-Strindberg-kompendiet och Herta Müller-korrekturet, men solskenet och värmen lockade till annat, så jag tog Londi med mig upp till stan, till Gornji grad. Det var varmt nog för att sitta i skuggan. Jag hade min översättning av Herta Müllers essä ”Soldaterna sköt i luften – luften var i lungorna” med mig och den gick jag igenom i all dess förfärlighet alltmedan jag drack varm choklad med vispgrädde. Om detta kan man tycka vad man vill.
Opatovina i halvskugga
Ifrån Opatovina tar man sig – via parken – lätt ner på Tkalčićeva, där kafélivet nu är i fullaste gång.
Och så upp till Gradec i strålande sol. Jag tror att solen lyste över hela Europa denna dag. (Jag berättar inte så detaljerat om vad man ser på bilderna, eftersom ni väl också är ganska hemma här vid det här laget.)
Kugghjulsbanans hus vilade sysslolöst i solen.
Och nere i den stora parken kring Tomislav-monumentet låg människorna i gräset glömska av allt.
Londi nosade bland lukterna.
Det var en vacker dag.
Sex bilder från gårdagen i min del av Europa:
”Äntligen! Underbart! Fantastiskt!”
Tack Agneta!
Först fattade jag inte vilka sex bilder du menade – jag har visst lite svårt för att identifiera siffror, men nu har jag sett solskensbilderna från Lund.
Jag längtar söderut, vilka fina färger på husen, särskilt det blå. En fråga: betyder ”opatovina” abbotens (-ina måste vara en genitivform, mycket likt tjeckiskan), och Tkalciceva har, gissar jag, med väveri/vävare att göra?
Hej Per,
ja, här är härligt och vackert i försommarljuset just nu. Jag vet inte vad Opatovina betyder; jag tänkte det var något med ”nunna”, uppe i Gradec finns en gata som heter Opatička vulica och på tyska Nonnengasse. Här är en länk till skylten: Spår
Tkalčićeva är nog benämnd efter en person som hette Ivan Tkalčić, fast efternamnet kan förstås betyda ”vävare”, sådana efternamn finns ju i många språk.