Jag har fått i uppdrag att sätta ihop ett kompendium med texter från Rökstenen till Strindberg för min ena studentgrupp, så jag skär mig just nu igenom den svenska litteraturhistorien som genom en ost. Nej, det var väl ingen bra liknelse. Ett räcke jag håller mig i (vid ostskärandet?) är E. N. Tigerstedts Svensk litteraturhistoria och det är ett sant nöje, inte minst för verbens sköna pluralformer.
Nå, efter Rökstenen har jag valt att ta upp den vackra skaldestrofen från den öländska Karlevistenen från slutet av 900-talet. Se här vilken mäktig text:
Hugfulle drotten av högen
höljd är, han som följdes
av ståtliga stordåd och dater
i strider på havet det vida.
Aldrig en mera väldig
ädling med tro och heder
styra skall stora landskap
stridsstark i Danmarks rike.
Och här dess originallydelse:
Fulkin likr hins fulkþu
flaistr uisi þat maistar
taiþir tulka þruþar
traukr i þaimsi huki
munat raiþ uiþur raþa
ruk starkr i tanmarku
aintils iarmun kruntar
urkrantari lanti
Och här stenens röst:
Glöm bara inte Almqvists Tintomara: Ingen mig finner, mig finner ingen…
en sär bild av en sär svensk stämning.
Tack för påminnelsen, Gabrielle, jag behöver nog flera sådana för det känns lite farligt att sätta ihop en sådan här kurs, även om jag kan snegla på innehållet i min unga och begåvade kollega Janicas kursupplägg. Men nu måste jag ju ändå bygga den här kursen själv, om jag ska kunna förmedla den på ett bra sätt.