Ett kvarter ifrån ”de-Chirico-fasaden”, som jag visade i mitt förra inlägg, har någon eller kanske snarare några förverkligat sin dröm liksom på trots mot den trötta skavda verkligheten omkring. De har mitt i den omgivande slitna gråheten stoppat in en ny vit våning, vit rätt igenom som en sockerbit eller ett litet sommarmoln. På lösan sand? Kanske, men möjligen ändå inte. Betongstrukturerna eller järnbalkarna eller vad det nu är som håller upp hushelheten är kanske hållbara. Djärvt och utmanande ser det i alla fall ut.
Baksidan:
Framsidan:
Men du, det gråblå till vänster och det röda under verkar också vara nya fasadelement?
Det ser ut som om huset blivit något som liknar en bostadsrättsförening och där ägarna till en enskild lägenhet också blir ansvariga för sin fasadbit?
Undrar hur de gör med gemensamma saker som trapphus, tak och källare?
Och undrar hur det kommer att se ut om tio år?
Fantastisk bild och tillsammans med ditt poetiska språk blir det bara sååå njutbart!!!
Nu får dom fixa din server för gott, Bodil, annars får jag svåra abstinenssymtom.
Karin,
ja, jag förenklade lite för att det inte skulle bli för snårigt, men visst har du rätt i att det är fler som har givit sig in på det här äventyret. På ”framsidan” i alla fall. Ja, man kan fundera över hur det ska fortsätta…
Marlena,
tack! När det gäller servern så lär det vara fråga om attacker från ryska hackers (med ryska ip-adresser i alla fall) på mitt ”webbhotell”.