Ganska ofta tar vi, Londi och jag, den första morgonpromenaden eller den sista kvällsrundan förbi här:
Porten eller snarare trädörren bildar gräns mellan den gamla byn och det moderna utkantskvarteret. Sigečica heter vår stadsdel och den är full av sådana här brottytor eller tidsskikt på vertikalen. Hitom dörren finns nybyggda eller relativt nybyggda höghus, men bara några stycken, sedan kommer nästa byficka och sedan ett stråk av luggslitna hyreskaserner från den socialistiska tiden. På andra sidan dörren finns en snutt av byn med skällande bandhundar och märkliga små trädgårdar fulla med bråte och nästan alla med vinlövsbersåer och knäande skjul och de låga husen är av tegel med delvis bortvittrad rappning. Några bilvrak och några bilar som är på väg att bli vrak står därinne utmed bygatan, som vi inte längre vågar oss in på.
Någon enstaka gång hörs det gnissla till lite i gångjärnen mellan världarna och en stor schäferaktig hund med en tunn flicka i släptåg syns slinka ut genom den bruna dörren.
Jag bara njuter av ditt sätt att beskriva din närmiljö, Bodil.
Och jag instämmer med Gunnar om det där med regnrockarna. Helt enkelt lysande!!
Här är grått och dystert just nu.. och kallt! Vi har haft vinter i över en månad nu, vi som annars brukar önska oss lite snö till jul.
Hej Marlena,
tack för en trevlig och uppmuntrande kommentar. Här är också (g)rått och kallt nu, knappast någon snö egentligen men väldigt bistert och handkallt. Jag får liksom samla mig inför hundrundorna.