Kalle Stropp och Grodan Boll

När jag vid frukosten tittade ut i den här regniga sommarmorgonen dök minnet av ett radioprogram från barndomen upp i mitt huvud: ”Kalle Stropp och Grodan Boll”. Jag vet inte om det var just under regniga sommarmorgnar som mina syskon och jag brukade lyssna på Thomas Funks röst i den här berättelsen, men kanske var det så. Och jag vet inte om vi hade den som bok i mitt barndomshem.

Här i huset finns boken, men jag tror inte att den gjorde något särsklit starkt intryck på barnen som växte upp här. Jag lyckades väl inte gå in i alla de där rösterna som förutom de både huvudpersonerna tillhörde Räven, Papegojan, Plåtniklas och kanske några till. Och egentligen tror jag att jag själv som barn hade lite svårt för det påfallande tekniska innehållet och jag ser nu att kapitlen bär rubriker som ”Fantasimaskinen”, ”Flygmaskinen” och ”Vaktparaden”, ja, ”Vaktparaden” är väl inte så tekniskt just, men vaktparader hörde inte heller till det mest lockande för mig när jag var barn. Men Thomas Funks röst trollband mig, det vet jag och jag kan fortfarande för mitt inre öra höra repliker ur boken ofta halvt överröstade av maskinbuller och plåtskrammel.

Det är något frejdigt, modernt och framtidshoppfullt över boken. Exemplaret jag har här är tryckt 1955 och kanske är det originalutgåvan. Så här stormar Kalle Stropp in på första sidan:

Boken är alltså skriven av Thomas Funk och jag ser att teckningarna är gjorda av Einar Norelius och det namnet känner jag också igen från tidiga år av mitt liv.

7 kommentarer till “Kalle Stropp och Grodan Boll”

  1. »Hörru« och »Man må säga«

    Det var bra länge sedan jag tänkte på Grodan Boll och Kalle Stropp och de övriga figurerna av friherren Funck, som fortfarande vid över nitto år är i livet. Så sent som i slutet av nittotalet och början av 2000-talet kom Thomas Funcks böcker ut i nya upplagor. Själv hörde jag en del på radioprogrammen, men tror inte att jag läste böckerna och jag misstänker att vår barnaskara inte kom i kontakt med de här figurerna. Jag har i alla fall inget minne av att jag skulle ha förmedlat det, men minnet är ju en lurifax ibland.

  2. PS. Regniga sommarmorgnar förknippar jag inte med Grodan meddelst radion. Undrar om vi inte lyssnade på programmen i samband med att vi åt vardagsmiddag vid 17-18-tiden. Eller kanske i samband med mellanmålet efter skoldagen? Någon gång på femtiotalet så införskaffades i mitt föräldrahem en liten vit köksradio som stod i fönsterkarmen nära köksbordet. Det är i alla fall i köket jag befann mig då rösterna från Grodan, Kalle Stropp, Plåt-Niklas med flera ljöd.

  3. Ja, ”man må säga”. Minnet kanske bedrar mig, möjligen var det i stället något av programmen som innehöll stora sommarregn. Jag bör ha lyssnat på Kalle Stropp och Grodan Boll någon gång i början av 1960-talet och jag tycker att det var från den där gamla bruna(?) radion i vardagsrummet i huset i Ingeryd som rösterna kom.

  4. Vi har ett klipp med ”Kalle Stropps födelsedag” som vi ibland skickar som födelsedagshälsning.

    ”Hurra, hurra, hurra, hörru”

  5. Tack för den nostalgitrippen. Jag brukade också lyssna på radioprogrammet som barn (50-tal).

  6. Jag minns ett brottstycke ur en dialog som jag tyckte om som barn:

    – Mallstropp!
    – K-a-l-l-e Stropp, om jag får be.

    Jag tyckte detta var ett så underbart avspänt sätt att svara på ett glåpord.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *