Där sommaren är som tjockast

går vi in nu:

Den täta grönskan pustar och det doftar av för mig namnlösa örter, av brännässla och hallon. Vi stoppar solvarma blankröda hallonknappar i munnarna och trampar ordlöst fram längs den nu nästan osynliga stigen genom de svällande taggiga snåren. Det rasslar och knakar av rörelser från varelser vi inte ser. Luften vibrerar av växternas varma solandning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *