En lustig upptäckt har kommit till mig. Den tyske sångaren Max Raabe har svept in på scenen med sin Palast-Orchester och sin ironiska, lättsamt sliriga schlagermelodier från 20- och 30-tal. Men han smyger också in eget och modernt under det här skalet. Och det här är ansiktet han håller upp till sången:
Lyssna här till hur det kan löna sig att klona sig och njut särskilt av de välmodulerade å-ljuden:
Man liebt es gerne bunt,
straff und glatt und rund;
Tomaten, die nicht schrumpeln,
Kartoffeln, die nicht rumpeln.
Es wird variiert,
das Erbgut patentiert;
Diese oder Jener
wär’ auch gerne schöner…
Klonen, Klonen kann sich lohnen,
Tiere, Obst und Bohnen
und Personen.
Kommt Dir hier was komisch vor,
das ist ein Gen-Labor,
leih mir mal Dein Ohr.
Was sonst im Bad vergammelt,
hab ich brav gesammelt,
alles ist schon da,
die ganze DNA.
Klonen, heimlich im Privaten,
Basteln am Primaten,
dreimal darfst Du raten.
Erst wag’ ich mich ans Gnu ran,
dann, mein Schatz, bist Du dran…
Was sonst im Bad vergammelt,
hab ich brav gesammelt,
alles ist schon da,
die ganze DNA.
Klonen, Klonen kann sich lohnen,
verläßt Du mich,
klon’ ich Dich,
ich hab’ Dein Duplikat,
Du bleibst mir erspart…
°°
Och här är en intervju med Max Raabe, om någon vill läsa.
Bodil, vi såg en hel konsert med honom och hans fantastiska storband i vintras. Det var omtumlande, det var roligt och det var mycket, mycket vackert. Hans tyska var som smycken man ville spara. Inte ens när regnet föll blev stämningen lägre.
Var var det? Det låter som en härlig upplevelse – trots det där regnet.
Förlåt Bodil, jag uttryckte mig oklart: det var i TV. Konserten sändes två gånger och jag såg också reprisen för att jag tyckte så mycket om den.
Och den sändes banne mig den 27 juni också:
http://svt.se/2.105849/1.1575628/max_raabe_-_unik_tysk_estrador
Förlåt igen, det var en föreställning från 2009. Men här är den aktuella jag talade om:
http://svt.se/2.120324/1.2005671/max_raabe_-_favorit_i_repris
Tack Thomas,
det var nog det där med regnet som förvirrade mig, fast egentligen vet jag inte hur jag tänkte – lite vimsigt, tror jag.