Någon gång om året brukar jag läsa en dikt av den estniske poeten Jaan Kaplinski här under pausträdet. Min källa är lyrikantologin Någonstans vid världens kant. I den har jag gång på gång funnit texter som talat förbluffande direkt till mig.
Smärtan är klokare än modet
den är klokare än hatet
ångern är knivar av eld
som skär genom köttet
gör dig fri från allt
du en gång ville vara
med öppna ögon ska du stå
under himlen bara
det invanda det sedda
blir plötsligt nytt och nära
det får alltmer av livet
du själv har mindre att bära
allt är bara jord och hav
vind och världens ljus
stenar moln och människor
tiden slutet börjans sus
°°
Översättningen från estniskan är gjord av Guntars Godiņš och Juris Kronbergs i samarbete med författaren. Det är förlaget Ariel Skrifter som givit ut antologin.
°°
PS Salongen går in i sommarvilan.