Tillbaka under ginkgon

Förra året vid den här tiden ungefär stod jag under ginkgon i Trädgårdsföreningen i Göteborg och såg genom bladverket upp mot himlen. Och nu har jag stått där igen och blickat uppåt mot allt det blåa och gröna.

Ginkgon är ett sagoträd, ett träd från världens urtid och dess löv är eviga embryon, för alltid fast i det underbara ofödda stadiet – små solfjädrar från en annan jordetid.

9 tankar om “Tillbaka under ginkgon

  1. Så vackert, Bodil! Jag ska tipsa Anna, som är i Göteborg nu, att ta sig en titt på trädet. Hon brukar sällan missa ett besök i Trädgårdsföreningen.
    Även dikten som Lev tipsade om, är mycket vacker.

    Önskar dig en fin helg.

  2. PS. Jag tror azaleadalen i Slottsskogen blommar nu, för dem som vill promenera i vackra omgivningar i Göteborg idag.

  3. Tack för kommentarerna! Nu blev den här platsen till en vägvisare bland vackra blomster och träd och dikter.

    Och Marlena, kanske vet jag nu vilken Anna det är som talar under rävungarna…

  4. Nu ser jag att också i fjol kommenterade jag och nämnde JAs dikt! :-) Men den här översättningen är gjord av en annan kille – Ostap Kin! Bra tillfälle att jämföra ginkgo-översättningarna! :-)

  5. Jag visste att du skickade dikten förra året också, men jag tänkte att det egentligen inte spelade någon roll, eftersom de flesta inte bryr sig om att ”titta bakåt” och nu när du säger att det rör sig om två olika översättningar, så ska jag naturligtvis titta noggrannare.

    PS Jag försökte nyss intressera en svensk förläggare att intressera sig för våra gemensamma Andruchovytj-översättningar, men det gav inte något – omedelbart – resultat. Det är bara att knacka på nästa dörr.

Kommentera