”Prislappen för det här är dyr,” säger någon. Och någon annan säger med ett litet stänk av hot i rösten: "Den här prislappen kan bli dyr." "Vad kan en sådan lapp vara gjord av?" undrar jag då. Av gyllensilke? Eller är den broderad med ädla stenar? Är det något nytt material i den som skyddar mot sjukdom och nöd? Nej, prislappar ska vara billiga att tillverka och inte brukar de vara gjorda av något dyrbart material. Varför har den här ”lappen” fått breda ut sig så över människors tal om kostnader? När jag hör det här lappbabblet, försvinner den dyra huvudsaken i skymundan för mig och jag hör bara prislappen prassla högt och viktigt. Prislappen för detta är dyr. En dyr prislapp kan det bli. Minsann.
Kolla på min blogg om några minuter…
Hej Laura,
jag går dit och tittar. Fin sommarmorgon vi har!
Minnen från Peter Cassirers stilistiklektioner långt därborta i tidigt åttiotal dyker upp… Är inte den här prislappen ett slags ”pars pro toto”?
Fast jag tycker nog inte att prislappen är någon riktig ”pars” (utan snarare en fars – nej, usäkta). Den kostbara saken är allt hel utan den där lappen.
Haha.. du är oemotståndligt rolig, Bodil!
Ha en skön dag!
Ja, jag ska inte försöka lappa ihop mitt resonemang…
Tack, detsamma önskar jag dig, Marlena!
Lennart,
jag är inte (heller) så värst allvarlig med det här utan försöker bara roa mig lite på prislappens bekostnad.
Bodil: ja, underbar morgon! (12.06 nu)