I Drohobytj i Ukraina (en gång i Österrike-Ungern, sedan i Polen, sedan i något annat) påbörjas idag denna veckolånga Bruno Schulz-festivalen. Det blir teater, musik, bildkonst och sådant som kan uppstå i skärningslinjerna mellan de olika konsterna. Till festivalen kommer en rad Schulz-inspirerade författare och Schulz-översättare från många länder är också där. Och inte fattas det heller akademiska föreläsningar och diskussioner.
Jag försöker föreställa mig hur den här festivalen tar sig ut ”på riktigt”, men jag kan inte. Jag tänker bara att ”någon gång ska jag dit”. Så vitt jag har förstått är festivalen vartannat år. Men nu vill jag i stället närma mig själva kärnan genom att läsa två korta stycken ur ”Ensamhet” i Sanatoriet Timglaset i Johan Malms översättning:
Bara jag, den odödliga musen, prasslar i detta döda rum, löper oupphörligt över bordet, etagären, stolarna. Jag går, likt tant Tekla, omkring i en lång, fotsid grå klänning, smidig, snabb och liten, och släpar min rasslande lilla svans efter mig. Jag sitter nu mitt på ljusa dagen orörlig, som uppstoppad, mina ögon tittar fram som två glaspärlor och blänker. Det är bara spetsen på min lilla mun som pulserar nästan omärkligt, knaprar fint av gammal vana..
Jag sitter och lyssnar till tystnaden. Rummet är vitkalkat. Ibland springer det fram en hönsfotsliknande spricka i det vita taket, ibland faller en flaga i rappningen prasslande ned. Skall jag avslöja att mitt rum är igenmurat? Hur är det möjligt? Igenmurat? Hur skulle jag då kunna komma utur det? Ja, just det: den goda vilja vet inte av några hinder, ett intensivt begär kan ingenting stå emot. Jag måste bara föreställa mig en dörr, en gammal hederlig dörr, som i min barndoms kök, med järnhandtag och regel. Det finns inget rum som är så igenmurat att det inte skulle öppna sig för en sådan pålitlig dörr, om bara krafterna räcker till för att intala det att den finns där.
°°
PS Salongen passar på att publicera en text till Bruno Schulz’ ära: Bruno Schulz lever än.
Mycket fint inlägg – samt texten i Salongen! 🙂 Kul att du tar upp Bruno Schulz-festivalen! Jag och Olha åker till Drohobytj på torsdag och deltar, bl a, i mötet med översättarna. (Jag sitter och laddar upp en video jag gjorde för 2 år sen om festivalen – ska skicka länken snart.)
Jag vill gärna se den där videon. Och dessutom hoppas jag att du rapporterar lite från Drohobytj i år – om du hinner. Något kommer säkert i din blogg så småningom, eller hur?
Här kommer youtuben: http://www.youtube.com/watch?v=E6kPiWV4u1Y. Jag ska säkert ta upp mera Schulz i min blogg. 🙂
Tack Lev,
även om jag inte förstår mer än en bråkdel av vad som sägs, så förmedlar den lilla filmen ändå något av atmosfären.