I min barndom hade månaden maj oräkneligt många dagar; ja, så var det verkligen. Ur minnets gömmor dyker nu en bok från den tidens bokhyllor upp. Den är skriven av Erich Kästner och den bär titeln Den 35 maj. Det var inte något särskilt alls med den titeln, tyckte jag. Jovisst, jag kunde månadernas namn och jag kände till hur många dagar de hade. Jag hade också lärt mig ramsan ”30 dagar har november…”. En dag kom den där boktiteln på tal i familjen och en av mina yngre (!) bröder sa då med kavat röst: ”Så många dagar finns det ju inte i någon månad!” ”Oj”, tänkte jag överrumplad, men jag valde att inte säga något om saken. (Det här är första gången jag berättar detta.)
skogsmorgon den 35 maj 2010
Så fint, Bodil! 🙂
Tack Lev,
nu ska jag se vad jag kan göra för att sprida lite vetande om Bruno Schulz-festivalen också här i Sverige.
Vet du, apropå hur ens logik såg ut – eller inte ut – när man var liten. Jo, en gång på en Kristi Himmelsfärd åkte vi tydligen hela familjen till IKEA. Pappa hade väl pratat om Kristi Himmelsfärd och i min lilla logik frågade jag om han alltså flög från IKEA. Jag trodde på allvar att det var så, att det var därför folk åkte dit. Till mina italienska farföräldrars katolska förfäran:-)
Ciao bella!
Hej Paolo,
vad roligt att du besöker mig här den 35 maj just vid Kristi himmelsfärd från Ikea.
Paola Paola…I`m a GIRL!!!! 😉
Förlåt, det var verkligen bara ren tangentklantighet! Paola.
Hehe, tangentproblem 🙂 min v-tangent suger, I know the feeling!!