Federico García Lorcas dikter kommer hit ibland, när jag i min dag snuddar vid något som för tanken ditåt.
Den gröna natten, kommer den nu? De rödflammande spiralerna skälver dämpat inuti luftens glasbubbla – i stället för i glasets luftbubbla? Rytmens ormar ruvar i grottorna.
Detta är ingen översättning utan en vandring upp och ner genom diktens rader. Grön natt. Fält.
Campo
Noche verde.
Lentas
espirales moradas
tiemblan
en la bola de vidrio
del aire.
Y en las cuevas dormitan
las serpientes del ritmo.
Noche verde.
°°
Dikten här kommer varken från Poema del Cante Jondo eller från Romancero gitano utan från den avbildade bokens lilla appendix.