Det är vår och skogen öppnar sig för oss igen. Snön är borta och vi slipper pulsa och vada till midja och hals. Under soliga dagar kan det hända att vi sitter en stund i en skyddad glänta och kisar och blundar och drar in luften genom näsa och nos:
Men vi är inte ensamma bland träden. Det finns andra som spanar och vädrar:
Oj, Bodil! Vilka bilder! Vanligtvis är man lycklig när man får med EN älg på bild, men du lyckas få med tre. Och Londi sen. Hans min visar att även han uppskattar våren. Riktiga feelgood bilder.
Fantastiskt att älgarna klarade av er mycket snörika vinter. Vet du om det stödutfordrades i din och Londis skog?
En fin bild på Londi. Ur hennes perspektiv, nosen, blicken, koncentrationen. Hundar har ju doftdimension i sin upplevelse av världen som vi inte har.
Tack för kommentarerna, Marlena, Agneta och Lennart.
Agneta,
jag tror inte att älgarna utfodrades i skogen här, men däremot körde man ut foder till rådjuren. Enligt Lennart, min ”skogsguru”, så klarade älgarna vintern riktigt bra, men rådjuren led nöd den här vintern. Och jag har aldrig sätt så många döda rådjur längs stigarna som den här senvintern och förvåren.