Högt uppe i Riesengebirge/Krkonoše finns en sankmark som heter Aupa på tyska och Úpa på tjeckiska.
De här båda namnen har fascinerat mig sedan jag först hörde dem och jag har letat efter deras ursprung, men inte funnit något substantiellt. Jag tror att Aupa/Úpa varken är tyska eller tjeckiska till sitt ursprung och jag tvivlar på att de alls har varken gemanska eller slaviska rötter. Det här namnet verkar komma från ett språk som talades här före både slavisk och germansk bosättning. Kan det vara keltiskt? Eller är det en kvarleva från ett språk av en stam vi inte vet något om?
Jag medger att detta bara är ren spekulation, men kanske kommer någon som vet något om detta förbi här en dag…
Just namn på landskapliga företeelser: berg, floder, sjöar, slätter, träskmarker, öar… – kallar man dem ”toponymer”? – tillhör ofta ett djupare historiskt skikt än namn på orter och ännu större kan tidskillnaden vara mellan dem och de ord, som inte är platsnamn, som vi använder i vårt dagliga tal. Ett bergsnamn eller namnet på en flod kan ligga inkapslat i språkets föränderliga ström under oöverskådlig tid och de liksom hälsar till oss från människor som för årtusenden sedan levde i det som nu är våra hemtrakter.
…
PS I Salongen finns sedan någon dag en text om essäsamlingen Berlin av den slovenske författaren Aleš Šteger att läsa.
Jag har inget att bidra med när det gäller namnets ursprung. Det är nog en knepig sak att reda ut. Det Du skriver om geografiska namn som i språket inkapslade hälsningar från forntiden, tycker jag om. Poetiskt tänkt och vackert formulerat. Borde kunna bli en bra dikt!
”Aupa” tycks i första hand vara namnet på en biflod till Elbe. Sankmarken har väl fått sitt namn efter floden, antar jag. Ugglan har följande att förtälja:
”Aupa, vänsterbiflod till Elbe i Böhmen. A., som
upprinner v. om Schneekoppe på Riesengebirge,
bildas af två floder, Lilla och Stora A., och inflyter
i Elbe vid Jaromer. 1897 anställde den stor
förödelse genom öfversvämningar.”
Det finns en annan form av namnet på tjeckiska, tycks det:
”Úpou”. Se klipp nedan från en turistsite på nätet.
Svoboda nad Úpou (German: Freiheit an der Aupa) is a town in the Czech Republic.
Kanske inte till någon hjälp, men ändå … 🙂
Hej Lars,
tack för funderande här! ”Úpou” är så vitt jag kan se en böjd form, kanske dativ eller lokativ eller något sådant. Jag tror att jag känner igen växlingen mellan -a och -ou. I alla fall tycker jag att både ”Aupa” och ”Úpa” låter främmande på ett suggestivt sätt – vilket inte förklarar någonting alls förstås…
Jag läser om Aupatal:
»Sprachlich und kulturell ist das Aupatal durch seine frühe Zugehörigkeit zum Römerreich und seine Grenzlage zwischen Kärnten und dem friulanischen bzw. slowenischen Sprachraum geprägt. Bedeutsam ist auch das Benediktinerkloster bei Moggio, das um 1070 anstelle eines mittelalterlichen Kastells entstand.«
Såg också benämningar som Kleinaupa och Gross-Aupa (och fina bilder därifrån).
Agneta,
det här för ju till en ny upptäckt: Det finns mer än en Aupa! ”Din” Aupatal ligger i Friuli i nordöstra Italien, faktiskt inte särskilt långt ifrån den här under pausträdet så omtalade Val Resia. Moggio ligger där Val Resia och Aupa mynnar ut från var sitt håll. Inom parentes sagt så har jag en gång gjort ett inlägg där den lilla staden Moggio åtminstone skymtar förbi.
Tyska Wikpedia säger så här om den friulanska Aupa.
Lite mer säger italienska Wikipedia. Bland annat får vi veta något om en keltisk bosättning. Kelterna fördrevs enligt texten av romarna under andra århundradet f.Kr.:
La storia della valle è legata a Moggio e probabilmente ancora prima dell’arrivo dei romani ci furono passaggi e piccoli stanziamenti di Celti-Galli in seguito cacciati dai Romani nel II secolo a.C.
Här dyker alltså nya gåtor upp, men eventuellt också vägar till lösningar.
Jag hittade en sida om Gross-Aupa Ortsbezeichnungen
som kanske rör sig om det första Aupa. Där tycks man mena att Aupa betyder vatten, bäck eller flod:
»Der Ort ist nach dem rechten Quellflusse der Aupa benannt, an dem er angelegt wurde. Die Bezeichnung Große und Kleine Aupa ist willkürlich. In Wirklichkeit ist keiner der beiden Bäche viel wasserreicher oder länger als der andere und auch die Richtung des Flusses wird von der Großen Aupa nicht wesentlich beeinflußt. Die Deutung des Flußnamens ist umstritten. Keiner Widerlegung bedarf die Ableitung des Ortes von tschechisch oupad ”Fall” oupati ”fallen” (J. Böhm, RgWB I 9 – Das Riesengebirge in Wort und Bild -). Die Deutung des Namens aus germanischen ūp-ahwa ”oberer Fluß” (Namenforschung 17) hat Schwarz fallen lassen und tritt jetzt für illyrischen Ursprung des Namens ein (Schwarz Namenforschung f VI 193, SchwarzOSG 11 – Die Ortsnamen der Sudetenländer als Geschichtsquelle von Dr. Ernst Schwarz. Forschung zum Deutschthum der Ostmarken, 2. Folge, 2. Band -). Liewehr deutet den Namen aus dem Slawischen und belegt diese Deutung mit verwandten ost-, west-, und südslawischen Flussnahmen (Symafestschrift 192, 193, German-Slavica I 313 ff., Hgr. 127). Der Name habe einfach ”Wasser, Bach, Fluß” bedeutet. Diese Deutung scheint mir augenblicklich die sicherste, da sie über eine Reihe von Belegen verfügt, die der Deutung aus dem Illyrischen fehlen.«
Ett sidospår med tanke på Agnetas kommentar ovan: apa = vatten på rumänska.
Agneta, nu framstår det friulanska Aupa i en gåtfullare dager. Väster om Moggio eller om Val Resia har det aldrig levt några slaviska stammar (på de breddgraderna) och Val Aupa/Aupatal löper i västlig riktning från Moggio. Detta friulanska Aupa har då rimligen en annan historia. Jag kan inte låta bli att undra vad ”vatten”, ”bäck”, ”flod”, ”dal” och liknande heter på olika keltiska språk.
(Här har vi förresten tidigare talat om keltiska avtryck i Europa och Mindre Asien.)
Laura,
har rumänskan en tendens att ha ”p” där andra romanska språk har ”k”? (I vissa syditalienska dialekter är tendensen den motsatta: ”più” (mer) kan heta ”chiù” till exempel.)
PS Det har hänt något underligt med bilderna i det här inlägget. Om man vill se dem i förstoring, måste man först klicka en gång och då uppstår en miniatyr; sedan klickar man på miniatyren och då först kommer förstoringen.