För några dagar sedan satt det en hel rad styva falkhuvuden på det här staketet. Hur de höll balansen förstod ingen. Ett och annat ganska fint exemplar finns ännu kvar,
medan något måste ta spjärn med näbben mot ståltråden för att klara balansen,
och andra redan har störtat till marken och upphört att vara snöfalkar.
I trädet hasar oändligt sakta en tung vit filt eller (svan)kropp av snö ner i grenklykan:
Och här och där står en bländvit klump i luften – skenbart – utan något fäste alls:
…
I Salongen introduceras idag en ny europeisk mötesplats för litteratur och litterär översättning. Radar heter den och den bygger på ett ukrainsk-polsk-tyskt samarbete med sikte på utvidgning. Här!
Ja, märkliga snöformationer överallt. Du har verkligen lyckats fånga dem på bild. Och mer snö lär det bli de närmaste dagarna.
Allra konstigast är den här gamla snön som liksom växer och växer och klistrar på fler och fler underliga uddar och krokar. På många ställen förstår jag inte hur den håller balansen.