Linderrödssvinet Oskar

Under de senaste månaderna har jag haft ett arbete i Trollhättan. Detta har gjort att jag färdats en del med buss mellan Vänersborg och Trollhättan. Redan första dagen upptäckte jag något intressant vid vägen. Strax innan man svänger in till Trollhättan finns en gård, där det bland annat bor en mycket stor fläckig gris. Jag försökte vid början av varje resa att välja en plats i bussen som skulle ge mig god utsikt över grisen. Jag satt där full av en hemlig förväntan och varje gång jag såg den, kände jag att det var en god dag. Ofta låg den på sidan i backen ovanför sin stia som ett stort fläckigt hyende eller en bullig jättebolster, men andra gången satt den upp och observerade orörlig sin omgivning. Fram i december blev det svårare att se den, eftersom det var mörkt både på morgon och sen eftermiddag. Bara de dagar när jag slutade tidigt var det någon idé att spana in mot backen. Ibland snarare anade än såg jag det stora djuret i den fläckiga pälsen. Jag försökte föreställa mig dess dagar.

Igår fick jag möjlighet att se jättegrisen på nära håll. Han satt tungt i backen och plirade mot solljuset och hickade lite inåtvänt. Han bevärdigade mig inte med en endaste blick.

p1060538

På en liten skylt vid staketet läste jag att han heter Oskar och att han är ett Linderödssvin. Så här såg svenska grisar av lantras tydligen ut en gång i tiden.

Jag läser lite mer om dessa svin:

Linderödssvinet anses dock vara en ganska opåverkad restpopulation av det äldre svenska lantrassvinet. I den har en del av de gamla svinrasernas exteriöra kännetecken bevarats såsom brokigheten, den kraftiga borsten och de rättuppstående öronen. Denna svinras är mycket härdig och trivs bäst som utegångsdjur, precis såsom deras föregångare som strövade fritt i de sydsvenska bokskogarna. Linderödssvinet har bevarats tack vare det avelsarbete som bedrivits i Skånes djurpark. Djurparken kom i början av 1950-talet i kontakt med en äldre lantbrukare på Linderödsåsen som hade en sugga som brukade få brokiga kultingar. Några kultingar köptes in till djurparken och nya avkommor avlades fram dels genom inavel, men även genom en viss inkorsning av vildsvin för att få en något mer spetshuvad och magrare gris. Dessa avkommor har sedan sålts till bl.a. svenska djurparker och friluftsmuséer. En inventering av djurbeståndet gjordes 1992 och då fanns endast tio vuxna avelsdjur av rasen bevarade. Föreningen Lantsvinet bildades 1993 för att rädda och bevara linderödssvinet som oförädlad lantras.

Här är hela texten.

6 tankar om “Linderrödssvinet Oskar

  1. Jag blir helt fascinerad av Din lilla mininovell, utan att riktigt kunna förklara varför. Den är i varje fall en intressant breddning av Din repertoar här under pausträdet.
    Styckets attraktion kanske beror på skildringen av människans oändliga nyfikenhet och benägenhet att organisera sitt liv (i Ditt fall Dina bussresor) efter möjligheten att om och om igen få tillfälle att studera ett intressant fenomen ur olika synvinklar, hur obetydligt detta fenomen än må vara i ett globalt perspektiv. (Förlåt, Oskar!)

    Jag antar att det inte var en ren slump att Du så småningom approcherade Oskar och lärde känna honom närmare.

  2. Lennart,
    jag är tacksam för att han inte hotas av någon slakt.

    Lars,
    nej, det var ett helt avsiktligt besök hos Oskar – en lördagsutflykt med ett bestämt mål. Men han lät sig inte läras känna, utan satt bara där i sin viloställning och lät solen skina på sig.

Kommentera