Riddaren Finn Komfusenfej

Förra helgen tillbringade jag hos mina föräldrar i Varberg, ja Londi var också med förstås. En morgon tog jag fram en sagobok från min barndom, som fortfarande finns där i en hylla. Till sagolandet heter den och bilden på framsidan har följt mig genom åren, den gåtfulla fågeln, den gyllene riddaren, den kraftiga välvda hästnacken och prinsessan lätt som luft.

p1060504

Jag letade efter sagan om Riddaren Finn Komfusenfej och strax fann jag den där, två sidor lång; en tät rytmisk text, besvärjande monoton kantad av lockande bilder. Pappa brukade läsa den för mig och mina syskon – jag minns fortfarande precis hur.

p1060501_2

<img
src="
http://bodilzalesky.com/wp-content/uploads/2009/12/p1060500-620×827.jpg" alt="p1060500" title="p1060500" width="620" height="827" class="alignnone size-large wp-image-2733" />

Den där långa hästen…

16 tankar om “Riddaren Finn Komfusenfej

  1. Oj så trevligt att påminnas om Riddare Finn Komfusenfej. Speciellt minns jag frasen: ”Han axlar sitt skinn.”

  2. Ju fler gånger jag läser den här ramsan, desto mer magisk och gåtfull blir den och desto fler frågor dyker upp. Utan att ha forskat i saken, är inte detta en medeltida ballad? De suggestiva omkvädena tyder på det.
    Det är just sånt här man ska läsa för sina barn! Något som inte är omedelbart genomskinligt, något som ger föda åt fantasin.
    Folkdiktning brukar ju innehålla något slags sens moral. Vad blir den här? Om du friar och gifter dig får du dras med hela tjocka släkten?

  3. Via Projekt Runeberg hittade jag följande text i Biblioteksbladet, nionde årgången, 1924, under rubriken ”Böcker för barn och ungdom julen 1923″ :

    Einar Nerman har till den gamla ramsan Finn Komfusenfej (Sv. 1. t., inb. 2: —) gjort färgglada och lustiga, starkt stiliserade bilder — stilisering förstå sig småbarn på bättre än man skulle tro. Skada är att den gamla texten
    undergått åtskilliga förändringar som ingalunda äro förbättringar. (Borde ej tillåtas ens om så vore!) Slutet på visan t. ex. lyder här:

    Så foro de bort över tolvmilaskog.

    Komfusenfej!
    Men hästen han tröttna och Fusenfej drog. .„

    Komfusenfej!

    Men i den gamla versionen:

    Så foro de bort över tolvmilaskog.

    Komfusenfej!
    Men på den tolvmilaskog
    blev märra trötter och dog.

    Finn Komfusenfej!

    ———————

    Din bok innehåller tydligen den moderniserade versionen.
    Dock inte med illustrationer av Einar Nerman. Din fina bild är, om jag ser rätt nere till vänster, skapad av John Bauer.

    I likhet med Lennart E. blir jag nyfiken på ursprunget till denna balladliknande ”ramsa”.
    ”Gammal barnkammarramsa, tolkad av Elsa Beskow” står det i din bok.

  4. ”Han axlar sitt skinn” är fint och bilden återger det väl. ”Allt över ett bord” minns jag att jag tyckte om, samtidigt som det fick mig att undra varför alla skulle befinna sig just där.

    Jag har också tänkt mig att det är en medeltida ballad även om det står barnkammarramsa underst.

    Ja, det är John Bauer som målat den vackra bilden på bokens framsida. Fusenfejbilderna är av Elsa Beskow och jag tycker mycket om den långa hästen. På sätt och vis är jag glad att den inte dog i min barndoms saga – vad än Nerman tycker.

  5. Jag ser nu att Komfusenfej-sagan i din bok har illustrationer av Elsa Beskow (?). John Bauer har alltså bara gjort bokomslaget. Den bilden har kanske med en annan saga att göra?

  6. Våra kommentarer korsades och möttes i rymden. Du hann före. Därav min till synes svagsinta kommentar nr 5 :-)

  7. Jag hittade nedanstående (klicka på länken, hoppas att den fungerar) förteckning över Sveriges samtliga (?) medeltida ballader. ”Finn Konfusenfej” finns med som nummer 224.

    Ballader

  8. Så fantastiskt!
    Min mormor Nanna ”läste” (berättade)denna ramsa när jag var liten. ”Han gångar sig uti kammaren in” tycker jag låter så härligt. Roligt att få bilder till. Jag talade om riddaren igår kväll på en samtalskväll och fick då idén att googla på riddare finn konfusenfej. Trodde inte att jag skulle få något napp, så jag blev glatt överraskad.
    Helena

  9. Hej Helena,
    det gläder mig att jag kunnat bidra med det du sökte efter. Komfusenfejtexten hakar sig uppenbarligen fast i mångas minne. Egentligen borde vi läsa den för dagens små barn, så att de också får del av det här ”guldet”.

  10. Hej! Så roligt att det gick att få fram den här gamla texten,somjag har gått och citerat delar av så länge! Jag hörde den och läste den själv under min barndom på 1930-talet. Jättekul!

  11. Riddaren Finn Komfusenfej utövar tydligen en alldeles särskild dragning på många. Jag själv hörde den alldeles i slutet av 1950-talet.

  12. För mej är det framförallt systrarnas namn som hakat sig fast i minnet. Jag tyckte att det var ologiskt med Britta på slutet. Helt plötsligt ett riktigt namn, och som inte rimmade på de två första..

    Men ändå en fin rytm.

    Knapp-Målar-på-vägg..!

  13. Riddaren Finn Konfusenfej har också en musikalisk anknytning. Jag har en skiva med Wilhelm Stenhammars stråkkvartetter och i kommentarerna till skivorna kan man bl a läsa att hans morfar ibland sjöng visor. En av dessa visor var en ballad om Riddaren Finn Konfusenfej och hans friarfärd, en visa som enligt en ännu levande familjetradition föredrogs med stor åskådlighet, den verkligen berättades fram. Det är denna visa som Stenhammar väljer som tema för en variationssats (sats 2)
    i den femte stråkkvartetten i C-dur op.29. Han kallar den Ballata. På min skiva är det Freskkvartetten som spelar. Den är väl värd att lyssna på.

Kommentera