Härom dagen sa jag, att nu har jag ställt Ioan Es. Pops ieud utan utgång i hyllan för en tid. Det var lite förhastat, för strax greps jag av nyfikenhet igen. Vad står det egentligen mellan de där mullvadsfärgade pärmarna? Det utgår ett märkligt sug ifrån dessa texter. De har både något mardrömsaktigt besvärjande och betvingande över sig och något helt annat, något som får mig att gripas av ett slags ”underströmseufori”. I dikten jag har valt den här gången spelar en blek fläck på halsen en betydelsefull roll. Fläcken utesluter bäraren ur en gemenskap och döljs därför med stor möda, men samtidigt pekar fläcken fram mot en annan tid då fläcken kommer att vara ett tecken på en gemenskap, något som man kommer att känna saknad efter, om man inte har den.
mullvadsfärgen har bleknat och grånat något här
…
om natten framträder på min hals allt oftare
en blek fläck som aldrig funnits där förut.
snart kan jag inte dölja den längre
hur många halsdukar jag än lindar om den.
på senare tid har jag träffat kvinnor allt mer sällan
eftersom de är alltför ivriga att komma på vad som döljer sig där.
men fläcken började växa upp mot hakan
och en dag flyttar den kanske till ansiktet
och då kommer jag inte att kunna dölja
att jag är en av de andra.
men då kanske vi är tillräckligt många
för att inte bli infångade. fläcken på halsen blir
vårt igenkänningstecken,
vårt växelmynt.
vi ska inte döda. bara framtiden tynger oss.
där är allt avslutat för länge sedan.
man måste ge sig i väg tillbaks så länge det fortfarande finns tid, om det finns någon tid.
vi ska möta människan bara en gång.
återigen ska vi finna henne ensam och hjälplös.
vi ska acceptera henne bland oss, men hon kommer att känna sig
som en främling där utan fläcken på sin hals
som vi skäms så mycket för idag.
och en dag kommer hon att försvinna också.
fredsperioder mer tröttande än krig ska komma.
fast, segrare och förlorare, vi vet alla
att livet på jorden bara har offer.
Den bleka fläcken verkar vara besläktad med det mörka blodet i en annan dikt, fast ändå inte. Här och här talas det om denna ström av mörkt blod.
Och här finns bland annat en liten introduktion till författaren och diktantologin.
Dikterna i antologin är översatta av Dan Shafran och det är förlaget Tranan som givit ut boken.