Jag läser ännu en gång dikten Ein Auge, offen ur samlingen Sprachgitter av Paul Celan. Jag vet, som vanligt när jag läser Celan, inte om jag verkligen förstår vad jag läser. Det är som om själva essensen glider ifrån mig eller för att uttrycka mig tydligare: det är som om min läsupplevelse pendlar mellan att allt ter sig nästan alltför klart och att det skrivna verkar dölja hemlighet bakom hemlighet.
Ein Auge, offen
Stunden, maifarben, kühl.
Das nicht mehr zu Nennende, heiß,
hörbar im Mund.
Niemandes Stimme, wieder.
Schmerzende Augapfeltiefe:
das Lid
steht nicht im Wege, die Wimper
zählt nicht, was eintritt.
Die Träne, halb,
die schärfere Linse, beweglich,
holt dir die Bilder.
…
Försök till översättning:
Ett öga, öppet
Timmar, majfärgade, svala.
Det inte längre nämnbara, hett,
hörbart i munnen.
Ingens röst, igen.
Ömmande ögonglobsdjup:
ögonlocket
står inte i vägen, ögonfransen
räknar inte, det som stiger in.
Tåren, halv,
den skarpare linsen, rörlig,
ger dig bilderna.
…
PS Jag vet att "holen" inte betyder "ge", men betydelsen i "hämta något åt någon" ligger väl inte så långt ifrån "ge någon något"? För ordföljdens och smidighetens skulle har jag därför tills vidare valt "ge".
”Ingens röst, igen” är vackrare än i originalet.
Samt alla ”ö” och ”o” i ”Ömmande ögonglobsdjup: / ögonlocket / står inte i vägen, ögonfransen”… Vackert! 🙂
Lev,
först var jag på väg att bli generad, men sedan kom jag att tänka på det där som Yoko Tawada säger om att Celans dikter ”blickar in i det japanska”. Kanske är det så att just den här dikten ”blickar in i det svenska”…
Här är ett inlägg om Tawadas Celantext.
[Som jämförelse: Lynch/Jankowskis engelska övers. från 1985:]
Hours, May-coloured, cool.
The no more to be named, hot,
audible in the mouth.
No one’s voice, again.
Aching depth of the eyeball:
the lid
does not stand in its way, the lash
does not count what goes in.
The tear, half,
the sharper lens, movable,
brings the images home to you.
Tja, nu blev ju radbrytningarna hejsan-tjosan, av nån anledning, så dom får ni lägga in själva…
Tack Gunnar, och ursäkta det här skitet med radbrytningen. Jag har bett ”min tekniker” om hjälp, men hjälpen har ännu inte nått fram. (Men jag har nu ”för hand” sytt om den.)
Intressant för mig att se den engelska översättningen.
Tack för hjälpen med det, Bodil.
Generellt tycker jag (som vanligt… stoppa mig om jag sagt detta förut…) att Paul Celan utgör slutbeviset för att tysk nittonhundratalspoesi inte funkar på engelska, punkt slut. (Särskilt inte när den utförs av min béte noir, Michael Cheeseburger).
Specifikt tycker jag betydelseskillnaden i tredje raden som du och dom åstadkommer är väldigt intressant; att ”Aching depth of the eyeball” är ett haveri; samt att sista raden – trots den av Celan kanske inte avsedda dubbelhet – faktiskt fungerar, ändå.
Jag ska nu forsoka oversatta dikten till ukrainska – med hjaslp av de svenska och engelska tolkningar och – originalet. 🙂
Gunnar,
efter dina analyser här funderar jag på om det kanske finns flera (officiella) engelska översättningar av dikten. Gör det det? Och förresten – det måste väl finnas åtminstone en svensk översättning?
På det hela taget är den svenska versionen här ”magrare” och i sin ”magerhet” mer lik originalet än den engelska – om man bortser från alla sammansättningarna med ögon-.
Lev,
vi skrev visst samtidigt. Sätter du in den ukrainska versionen i din blogg sedan? Även om jag inte förstår urkrainska, så vill jag gärna se vad det blir och eftersom det är så få ord i omlopp, kan jag nog åtminstone ana vad du gör med dikten.
Visst, jag satter in min version om jag lyckas med den 🙂 och tycker om resultaten.
Bodil,
har du flyttat det vackra blåa ögat från den högra kanten till den vänstra, eller drömmer jag?
Bodil: jo det finsn säkert flera, och att Hamburger står för en av dem kan jag slå vad om. Har den dessvärre inte.
Julia,
ja, det är jag som har lekt lite här. Jag undrade om någon skulle märka det.
Gunnar,
tack, jag ska försöka leta lite jag också.