Lübben – Spreewald

Landskapet kring Lübben i Spreewald har ett sandansikte och ett vattenansikte. Se här en upplysande karta jag hittade, som förutom allt möjligt annat visar var i Brandenburg Spreewald befinner sig (klicka för större bild):

lage_spreewald

Lübben ligger i det område av Tyskland där det fortfarande finns en spillra av sorbisktalande kvar. Cottbus eller egentligen byarna omkring staden är centrum för lågsorbiskan. Systerspråket högsorbiska talas i Sachsen i triangeln mellan Bautzen, Kamenz och Hoyerswerda och högsorbiskan verkar stå sig betydligt bättre mot ”tidens tand” än lågsorbiskan, kanske för att den katolska tron är mer sammanhållande än den protestantiska. Högsorbiskan ligger enligt vad jag har hört fonetiskt närmare tjeckiskan och lågsorbiskan närmare polskan. Hur det är på det grammatiska planet vet jag inte. Nå, under dagarna i Lübben hörde jag ingen sorbiska alls den här gången.

Lübben (på sorbiska Lubin) har rötter i 1200-talet, men staden förstördes nästan helt i slutet av andra världskriget och den ger idag ett ganska modernt och arkitektoniskt ointressant intryck; vackrast är nog slottet på den centralt belägna Schlossinsel:

p1050326

Annars är det snarare naturen än kulturen eller möjligen den naturförbundna kulturen som fascinerar här. Denna består i ett mycket speciellt vatten-land-samspel, som väl idag mest är en turistisk rest av den gamla lågsorbiska kulturen med gårdar på öar i flodsystemet, flatbottnade båtar och ett myller av träbroar över flodarmarna mellan landtungorna.

Bilder av Lübbens vattenansikte:

p1050324

p1050325

p1050327

p1050334

p1050330

p1050333

Kända produkter från den här trakten är gurkor och linolja. Vi köpte med oss lite linolja för att ha till en enkel men god sorbisk specialitet som består av kokt potatis, kvarg, linolja och inlagda gurkor.

PS Lübben ståtar för övrigt med binamnet Paul-Gerhardt-Stadt eftersom diktaren och prästen Paul Gerhardt (1607-1676) levde och verkade i staden under det sista decenniet av sitt liv. Jag fäller in den första strofen av hans välkända ”Nun ruhen alle Wälder”:

Nun ruhen alle Wälder,
Vieh, Menschen, Städt und Felder,
Es schläft die ganze Welt;
Ihr aber, meine Sinnen,
Auf auf, ihr sollt beginnen,
Was eurem Schöpfer wohlgefällt.

Här finns hela.

PPS Och här en länk till ett annat inlägg om Spreewald: Wendisch Rietz

4 kommentarer till “Lübben – Spreewald”

  1. Min mormor bor ganska nära Lübben, ungefär på ”kulturdelaren” mellan det sorbiska och det flamiska, som finns i Fläming. Ett vackert landskap, där folk brukar fira alla slags fester, både de sorbiska/hedniska och de flamiska. Jätteroligt året runt!

    När jag var barn hade jag en docka med Spreewalddräkt på sig. Den tyckte jag mycket om. Och oskalade potatis, kvarg och linolja är jag praktiskt uppvuxen med. Det äter vi fortfarande minst två gånger om månaden. Ja, enkelt och gott! (Herr Mås var tämligen förvånad när jag för första gången serverade linolja åt honom. ”Det brukar vi måla trähus med”, kommenterade han.)

    Wendisch-Rietz skulle jag dock inte räkna till Spreewald, även om det låter ”vendiskt”. Floden Spree är ganska långt därifrån. Det egentliga området Spreewald är där man åker båt istället för bil. Spreewalds hemliga huvudstad heter Lübbenau och mest ursprungligt är det mellan Lehde och Leipe. Dit kommer man nämligen bara med båt.

    Kanske borde jag vistas där än en gång innan jag flyttar till Norden…

  2. Keri,

    ja, visst är det gott med potatis, kvarg och linolja! Och nog är det så att man i Sverige har andra föreställningar om vad man har linolja till.

    Det är möjligt att Wendisch Rietz inte hör till det egentliga Spreewald, fast nog är det mycket vatten där och husen ser rätt spreewaldaktiga ut och de där flatbottnade båtarna finns där också. I alla fall ska jag titta närmare på Lehde och Leipe på en karta.

    Du kan väl kanske semestra i Spreewald ibland efter din flytt till Sverige.

Kommentarer är stängda.