På vägen ner till Vassbotten och Norskens Brygga möter Londi och jag ofta de här fem fårblickarna. De vet vilka vi är, så de är inte rädda, men samtidigt vet de inte tillräckligt – tycker de (tror jag) – så de följer oss ofta så långt de kan längs staketet.
Men ibland, när de ligger och vilar och bildar ett slutet sällskap, nöjer de sig med avståndsblickar…
…
PS I Salongen har vi nyss publicerat en ny översättarintervju.
Oj, de är ju nästan nakna… I denna kyla. I Tyskland heter de här kyliga dagarna i början av juni därför Schafskälte. Fåren fryser!
Ja, fast när jag tog bilderna för en dryg vecka sedan var det betydligt varmare. Man kan hoppas att ullen blivit lite längre under tiden. Kanske får de upp värmen om de ligger tätt. Vad jag kunnat se kommer de bra överens.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/judar-och-romer-nekas-politiska-topposter-1.886152
Likt fåren skådar vi de förbipasserande på sin väg till en middag med lammstek på menyn.
Först tyckte jag att dte var en så vacker bild, den översta, med solen som bryter igenom träden. Men när jag tittat en stund så börjar jag tycka att fåren ser hotfulla ut, att de väntar, övervakar, funderar på om de ska gå till attack.
Läbbiga!
Exakt hur farliga attackerade får kan vara låter jag vara osagt ;-), men bilden är intressant.
I och för sig kan väl bilden eller det avbildade vara vacker(t) även om nu motiven verkar farliga. Jag har själv blivit stångad av en bagge en gång, så jag vet vilken kraft ett sådant djur har. Tydligen väcker i alla fall den översta bilden rätt olika associationer och det är ju redan något.