”En annan har det inte alltid så lätt.” ”… som en annan brukar säga.” När jag trampar omkring på skogsstigarna (när en annan trampar omkring på skogsstigarna) flödar ofta både tankar och röster fritt genom huvudet på mig. Igår hörde jag gång på gång rösten från en människa som kallar sig själv för ”en annan”. Varifrån kommer det här underliga uttrycket? Jag själv är väl egentligen minst av allt en annan för mig själv. Är det möjligen ett sätt att vara artig genom att man liksom förminskar sig själv? Eller är det ett sätt att se sig själv utifrån?
Det slår mig att ”vi” (och ”oss”) på spanska heter ”nosotros” (”nosotras” i femininum), vilket i sin grundbetydelse väl är ”vi andra”. Och på italienska finns för ”vi” en parallellform till ”noi”, nämligen ”noialtri” (i femininum ”noialtre”). Hemma vid köksbordet och datorn letar jag upp detta ord och finner i ”Dizionario di Italiano” av Sabatini Coletti:
Noialtri/noialtre: Noi, con valore rafforzativo o limitativo o per sottolineare una contrapposizione (espressa o sottintesa) con altre persone; è frequente nell’uso parlato e popolare.
Formen med ”andra” uttrycker eftertryck eller inskränkning eller så understryker det ett motsatsförhållande gentemot andra personer. Dessutom är formen vanlig i talspråk och har en folklig klang. Så kanske har det här spanska och italienska ”vi andra” en annan (!) bas än ”en annan”, för uttrycket verkar främst betona en kontrast mellan detta vi och resten av världen. Fast just det där sista om det talspråkliga och folkliga i den italienska användningen kanske ändå är lite besläktat med ”en annan”.
Funderade på uttrycket ett tag. Vet du, jag tror aldrig jag har refererat till mig själv som ”en annan”…
Men visst är det vanligt. Tror det du säger om distansering eller kontrast mellan vi(jag) och de andra. Blir det lättare att hävda sin rätt, även när den är orättfärdig, objektivt sett, om man uttrycker sig med ”andra” eller ”en annan”? Tänkte på dessa riksdagsledamöter, som ju är eniga om att deras pensioner ska höjas till minst 48.000:- i månaden, om de tar tidig pension. ”För att det ska bli som för alla andra”, säger de, fullständigt utan kontakt med den verklighet vi alla lever i. ”Alla andra” får sina pensioner sänkta och ytterligt få svenskar åtnjuter ens 25.000:- i månaden i pension före skatt, även om de går i pension vid 65 efter ett långt yrkesliv. Jag är passionerat intresserad av språk och upplever det som lite oroande, att språk kan användas för att skapa distans – och så ofta gör det.
Tja, tankar ur roten… Vet inte vad ”en annan” tycker om saken egentligen. 🙂
”En annan vill ju inte vara sämre…”
”Här vilar en annan” ville någon -minns inte vem- ha på sin gravsten.
”L’enfer, c’est les autres” – kan det ha nåt med saken att göra?
Kommer det inte från ”en ann är så god som en ann”?
Stockholmsslang tänker jag. Till exempel Ruben Nilsson:
Man skulle väl tona en sjucker ballad
Om våran stad – ja om våran stad!
Men en ann’ kan ju inte snacka så snyggt
Så’re låter så där som de vore tryckt
Men ge bäng i de! Vill ni följa me
På en långpromenad här i våran stad
Här i våran stad, i Eken!
Jag gläder mig åt era kommentarer – fältet vidgas och ändå undrar jag hur det började, det här liksom försynta utklivandet ur jaget: ”en annan vill ju inte vara till besvär”. Jag har lite svårt att tro att det började i den där ekenskisballaden – ursäkta, Agneta! – men en annan kan förstås ha fel.
”En kan tycka att en annan borde veta bättre” har man hört sägas nånstans.
😀
När jag läste din blogg och alla intressanta kommentarer, funderade jag på vad ”en annan” kan heta på tyska. Ja, ”unsereiner”, nu kom jag på det. ”Unsereiner hat es nicht leicht” har jag hört någon gång. ”An unsereinen denkt ja niemand” (Detta ex. hittade jag sedan i Wahrig) Det finns säkert flera ex., där ”unsereiner” suckar och klagar över sin lott i livet.
Bengt O – jag har ett bestämt minne av att det var söderkisen som ville ha den inskription du nämner på gravstenen. Ett paradoxalt eftermäle.
Även på franska säger man ju ”nous les français/nous autres français”.
Filosofen Finkielkraut har gett ut en samling föreläsningar under titeln ”Nous autres, modernes” (”Pour nous autres, modernes, un fleuve n’est pas un dieu, comme pour Ulysse …”).
Zamjatins dystopi ”Vi” har på franska fått namnet ”Nous autres”.
Hej Agneta, kul att du citerar Ruben Nilsson, en mycket underskattad poet och sångskrivare. Såg du möjligen att jag också citerat gonom i min drapa om Södermalmstorg som snart skall skatta åt förgängelsen.
Du kanske vet vem som vill ha ”här vilar en annan” på gravstenen?
Bengt -> Nej, jag vet inte vem som önskar sg sådan text på gravstenen. Gissar att det är något av en skröna.
Av Ruben Nilsson har jag två dikt- eller vissamlingar, »Balladen om Eken och andra visor« och »Vanvördiga visor« båda med noter. De införskaffade jag från den bokhandel jag extraknäckte i till jul och rea som tonåring. Min lilla lön som timanställd kunde ibland ligga på minus eftersom jag ibland plockat till mig fler böcker än slantarna räckte till.
När bokhandlaren var på gott humör lät han mig få botanisera i lagret som innehöll böcker från många, många decennier. Balladen om Eken (i en upplaga från 1947) fann jag där. Ett fynd som jag gladdes mycket åt var en fransk vissamling med tonsättningar av Joseph Kosma. Bland annat Les feuilles mortes av Prevert. Tyvärr lade jag den samlingen något år senare som markering på min sittplats då jag gick till cafévagnen på ett tåg – och givetvis fanns den inte kvar då jag kom tillbaka. Jag sörjer förlusten därav än i dag! I alla fall när jag, som nu, kommer att tänka på det. Än värre tragedi var att några år efter att jag lämnat min uppväxtstad så brann hela det där fantastiska boklagret ned.
Södermalmstorgdrapan har jag läst och vid en titt däri nu ser jag ju att det är ur just Balladen om Eken du citerat.
En ann’ är så god som en ann’ är säkert ett gammalt talesätt, men jag vill förlägga det till stockholmstrakten. Eller i alla fall uppåt landet från Småland eller Skåne räknat. Vet inte varför. För mig hör det samman med t.ex. Emil Norlander, Kolingen, med sekelskiftet och lite med slagdängor, enklare teaterstycken, lite bondskt så där …
Hittade ett citat ur Mor i Sutre från 1899 av Hjalmar Bergman:
»Sväran lyssnade uppmärksamt, och lyssnande böjde hon sig långsamt framåt. Slutligen rätade hon med ett ryck upp sig, sade lugnt och allvarligt: Det är un’litt vad du ser klart, som är liten. En ann bara anar sig till’et. En ann ser högfärden deras, men ser inte hur långt den går.«
”En annan” blir alltmer mellansvensk, ser jag här och faktum är att det som fick mig att skriva texten ovanför de här kommentarerna kom från en dam som är uppvuxen i Köping. ”En annan vet ju inte alltid hur det ska vara.” Det plurala ”vi andra” verkar mest finnas i romanska språk (utom ”unsereiner” som ju också avviker lite genom att det inte är ”-anderer”) och betydelsen verkar mest vilja peka ut en kontrast mellan vi och de och inte så mycket det där självförminskande. ”En annan” fortsätter att vara obegripligt eller i alla fall ”svårfångat” – ett underligt ”alter ego”.
Nu får Bodil ursäkta om jag avviker från ämnet men det är ju vanligt. Jag vill tacka Agneta för länken till Yves Montand. ”Les feulles mortes” är en av de sånger som jag tycker allra mest om. Jag har ett halvt dussin inspelningar, dock inte Yves Montand eller Gréco.
Även i engelsk översättning ”Autumn leaves” finns många fina insjungningar och min absoluta favorit är Eva Cassidy, en ung sångerska som dog endast 33 år gammal. Jag spelar den just nu när jag skriver.
Instrumentalversioner finns också bl.a.med Bill Evans och, tror jag, Stan Getz men dem har jag inte här.
Jag hörde sången första gången på Harvard Square där det brukade vara ett fantastiskt folkliv på lördagkvällarna. Det var två gitarrister, troligen från Haiti, som sjöng. Det var underbart vackert och sedan började jag leta efter andra inspelningar.
Som sagt, ursäkta om en annan avviker från ämnet.
Bengt,
ärligt talat gladde jag mig också mycket över att här så oförmedlat bli erbjuden att lyssna på ”Les feuilles mortes” med Yves Montands röst. Så jag vill också tacka Agneta: Tack!
Hallå, det är jag igen. Hoppas allt är väl.
Av en ren slump (jag letade efter ”Anna Held” som Carl Sandburg skrev en dikt om som jag råkade se när jag skrev mitt inlägg om Ryssligan eftersom Sandburg skrivit om den, ja ni vet hur det är…) hittade jag en site som verkar fantastiskt intressant (franskvarning). Där finns bl.a. ett videoklipp (längst ner) där en mycket ung Yves Montand sjunger just ”Les feuilles mortes”. Länken är http://www.chanson.udenap.org/fiches_bio/montand.htm
Ja så driver makterna sitt spel…
Tack Bengt,
för ytterligare några ”feuilles mortes”.
Apropå löv och trä, har du något förhållande till ginkgon?
Endast så till vida som att ginkgobladet har en viktig symbolisk funktion i Johannes Mario Simmels ”Und Jimmy ging zum Regenbogen”. Det är den enda bok jag läst av denne produktive författare men jag har den inte här, annars skulle jag ha kommit med något klämmigt citat.
Sen finns det här på Söder en bar som heter ”Morfar Gingko” vilket i sin tur var namnet på ett barnprogram på 60-talet. Mer kan jag inte bidra med.
Trevlig midsommar!
Glad midsommar Bengt,
och tack för ginkgo-uppslagen med Simmel, morfar och barnprogram!
Såg en uppgift om ett ginkoträd i Nederländerna som påstås vara planterat av Linné.
Fin midsommarafton 2009 önskas, hurudant vädret än blir.
/ Agneta
Av SAOB framgår att ordet ”annan” eller ”ann” i vissa sammanhang kan referera till första person singularis.
Så här specificeras detta i SAOB:
Vardagligt, i singularis, i omskrivning för första person singularis; i synnerhet vid jämförelse med lyckligare lottad individ, mot vars lycka man uppställer sin egen hårda lott.
Bodil, du var själv inne på denna ”självförringande” innebörd. Man ”förminskar sig själv”, som du skriver.
Petrus Laestadius citerade redan 1831 nedanstående ordstäv i sin ”Journal för första året af hans tjenstgöring såsom missionaire i Lappmarken.” Sthm 1831.
”En ann’ kan vara så god som en ann'” – sa’ pigan, satte på sig fruns hatt.
Teorier om att uttrycket skulle ha sitt ursprung i Stockholmsslang kanske kan ifrågasättas. Men det är ju sant att ”en annan” har yttrats av en och annan (!) söderkis.
Märkligt nog hade jag en minnesbild av att madam Flod i Hemsöborna använde ett motsvarande uttryck för att övertyga Carlsson om att hon inte var för gammal för älskog. Vid en kontroll av Strindbergs text finner jag emellertid att hon säger följande:
”Till åren är jag nog, men så gammal är jag inte, och det kan jag säga Carlsson mellan fyra ögon att … jag kan nog vara så golik som en annan slinka, när det skall bära te.”
Jag minns helt enkelt fel. Minnet är bedrägligt och hittar på saker på egen hand.
P.S.
Ordet ”golik” är dialektalt, och betyder ”duglig”.
Källa: Svenskt dialektlexikon.
D.S.
Lars,
tack för ditt bidrag till samtalet kring ”en annan” – inte minst det om madam Flod! Och välkommen till Pausträdet förresten – då och då tar jag upp sådana här ordfrågor och det kan tack vare mina läsare/kommentatorer bli riktigt spännande ibland.